Jag Var Ingen Alls-
Alltså jag öppnade boken häromdagen, nånstans på mitten av boken och där stod dem orden, så självklara så jag trodde först att dem var skrivna av mig ahhaah! måste väl varit ödet att jag delade boken på mitten och landade just på dem orden? låter inte detta som Jag så vet jag inte vad ahhahaah! vilket igenkännande, det gav mig extremt goood feeeeling av hela boken direkt !
Urdrag ur boken Blue Moon Bar om ungdomen, de lyckliga idioterna, detta med stor dos ironi såklart , men det är härligt att höra någon som sätter ord på det så rätt, så direkt och utan att be om ursäkt :=) :
Jag trodde länge att det skulle vara jobbigt att fylle 30, men jag har ändrat mig, jag tror att det största som kan hända en är att få bli gammal, ju äldre , desto bättre, er tid är NU, Ungdomen är så jävla ute !
Ungdomskulturen är död, vilket inte är så konstigt, ungdomar har inte koll på nånting , sesistiska och groteska, missbildade högstadieelever med näsor som växer som stora svampar i ansiktet, uttrycken, , totala brist på självdistans, attityden, humorn, proportionerna, förmågan att knyta an till andra människor, inget funkar för dem, de är nästan inte mänskliga, de finns inte,
Jag hatar mig själv när jag tänker på när när jag var tonåring, det fanns liksom inte mycket att tycka om, jag var halvt självsäker och halvt idiot, jag rökte cigarretter som jag sprätte iväg över skolgården , jag övade in den perfekta rörelsen med fingrarna så att ciggen for all världens väg, det fick mig att verka svår och världsvan tyckte jag. Jag fräste, jag svor och mobbades, jag sydde in jeans och målade svarta streck under ögonen...
Ungdomskulturen är död, vilket inte är så konstigt, ungdomar har inte koll på nånting , sesistiska och groteska, missbildade högstadieelever med näsor som växer som stora svampar i ansiktet, uttrycken, , totala brist på självdistans, attityden, humorn, proportionerna, förmågan att knyta an till andra människor, inget funkar för dem, de är nästan inte mänskliga, de finns inte,
Jag hatar mig själv när jag tänker på när när jag var tonåring, det fanns liksom inte mycket att tycka om, jag var halvt självsäker och halvt idiot, jag rökte cigarretter som jag sprätte iväg över skolgården , jag övade in den perfekta rörelsen med fingrarna så att ciggen for all världens väg, det fick mig att verka svår och världsvan tyckte jag. Jag fräste, jag svor och mobbades, jag sydde in jeans och målade svarta streck under ögonen...
Fortfarande kan jag inte tycka om den jag var när jag tänker på hur jag var, jag kan inte förstå hur jag tänkte på den tiden, jag var inte mig själv, jag var egentligen ingen alls, jag var liten, hemsk och osäker
Det finns en outtalad överenskommelse att man måste förlåta osäkerhet, folk kan bete sig hur illa som helst, om det bottnar i dåligt självförtroende , men jag tycker osäkerhet är oförlåtligt , just för att det inte bottnar i någonting alls, det är liksom ingen där, ingen bor i tonårskroppen!
Det är ingen som ljuger om sin ålder längre, det är inte så konstigt, det finns ingen åldersnoja, det finns ingen som vill vara yngre längre, ingen som längtar tillbaka, ingen som minns sina tonår med fuktiga ögon, stackars små barn, gå aldrig in i puberteten, ni kommer aldrig att förlåta er själva !!!
Hahhahah Life Is Hard , Men En Dag Kommer DU Bli Lika Jävla Onödigt Underbar Som Jag ! ;)
