Once Upon A Time - We Were Everything

 
 
Den här helgen har kastat omkull mig i en enorm sentimental känslovåg!
Denna helgen och datum för exakt 1 år sedan  var en  helg som lämnade ett självklar och bestående ärr i själen,
När den där helgen för 1 år sen var över förstod jag för första gången att jag skulle komma att behöva börja skriva på en helt ny bok, inte en ny kapitel utan jag skulle komma att behöva stänga hela den där boken jag höll på att skriva som jag var så fäst vid , Ingenting skulle någonsin bli sig likt igen , 
Den kvällen och den där helgen kände jag två stora känslor, verkligheten trasade sönder hjärtat ur mitt bröst samtidigt som jag kände mig så sjukt levande och pånyttfödd,  äntligen tvingades jag se och möta  slutet på något som hade levt kvar i mitt hjärta  så länge  långt efter att  livet släckte sista ljuset över våra drömmar och hopp ! , Det Var slutet på en "Era " , ett slut där du inte har någon livlina kvar  att klamra dig fast i längre,   det var bara att släppa taget, medveten om att du kommer att falla ner i ett svart hål och där kommer du ligga i fosterställning länge innan du kan ta dig upp igen..

Jag var desperat att göra av med alla känslor som kunde bli mitt hjärtas död , jag var fast besluten om att överleva  utan ett enda märke på min kropp som skulle påminna mig om denna förlust ,...Jag dog och föddes på nytt , inom loppet av ett dygn.. 

Sedan den natten satte jag  ett säkert lås på den där "boken" som jag hade så kärt, boken jag trodde jag skulle skriva på för resten utav mitt liv, även om vi har varit nära slutet  så har hjärtat aldrig tvekat på att den boken skulle komma att skrivas vidare , vid ett annat tillfälle, en annan tid när våra vägskälar möts igen och när våra liv passade bättre ihop.. Men den här natten för 1 år sedan så släcktes sista hoppet och jag stängde igen boken,  jag slängde ut det långt åt helvete så jag aldrig skulle bli påmind om att jag aldrig skrev klart den.. och att jag nog aldrig kommer få tillfälle igen att skriva klart den,   Jag ville aldrig se den boken igen och jag rikade mycket ilska mot allt som fanns i just den  boken!

Under året nu som har gått så har jag lagt märke till att boken finns där, i mitt varande... som om den ständigt väntar på mig att plocka upp den igen  , Men jag lärde mig att ignorera den där "boken" också känd som mina djupaste känslor !! , vissa kvällar och ibland i drömmarna dök den där  boken upp och gjorde sig påmind , den levde i skuggan utav min existens, jag ville inte ge liv till den , jag ville inte ta upp det igen, varken läsa i den eller någonsin skriva i den igen, Jag hade bestämt mig och lovat mig själv att aldrig mera rikta min uppmärksamhet åt  boken någonsin mer, ,  men det har hänt att jag har haft "moments av Weakness" , att jag har sneglat åt den där boken i tystnad, .. , det har hänt att jag har tagit upp den,  Det har hänt att jag har haft en längta till att öppna och läsa i den, dyka ner i de gamla känslorna och känna allt, , vissa nätter har mitt hjärta längtat och min kropp har skrikit efter den där boken .. Men jag var för rädd för vad jag skulle göra av alla känslor efterått,  , 

Och Just den här helgen så var det som att jag gav mig själv tillåtelse  att ta fram hela boken och öppna upp det för första gången på 1 år.. Som att jag medvetet väntat ett år, fram till "årsdagen" innan jag vågade ta fram boken igen...
Och den här helgen öppnade  jag omedvetet upp för känslor jag inte har vågat  känna vid på så länge,
 
 
Det var när jag började titta på serien " The Affair"´s  Sista säsongen som är säsong 5 nu i helgen som jag  för första gången tillät mig själv att  verkligen känna vid varje liten bit av smärtan som  jag har låst ute i 1 år !
 Alllt kom ikapp mig så plötsligt när jag satte igång denna serien, 
 Visst har jag mött de känslorna tidigare, men jag har skapat en vägg mellan mig och den där "boken". Men så nu sitter jag där med hela boken i min hand..  Den här seriens sista säsong tvingade mig att möta frågor jag aldrig har vågat ställa mig själv under 1 års tid ! 

Den här serien är för övrigt så förbannat bra om jag får säga .. 
Den är fylld med otroligt många djupa och svåra känslor, 
Det är en sån story som griper tag i en, så många olika livsöden, och så många olika sorters förlust och tragedier, olika möten som föralltid kommer att förändra deras liv.. 
Och jag minns plötsligt ett ögonblick ifrån våra liv, slutet på 2019, jag minns  att vi såg några avsnitt tillsammans liggandes bredvid han  såg vi på hur karaktärerna gjorde allt för att få en tilll chans med "The love of their life",, Jag minns hur hjärtskärrande varje dersperat försök var, att se hur långt de reste för att få svar på frågor för att kunna gå vidare i livet,  Jag minns min tacksam  över att personen som jag kände med hela min själ var menad för mig låg precis bredvid mig, jag behövde inte resa långt för att hitta han och jag behövde inte stå vid hans grav och minnas ett liv vi nästan  hade delat.. Han  var där , och jag var i hans famn,  Det var så tryggt, jag ville bli omfamnad som ett litet barn och höra att allt kommer att bli bra,  Jag kände mig så liten där jag låg och såg deras liv passera och hur varje förlust formade de!! .
 
 Jag kände deras förlust och framförallt  deras hopp, om att en dag skulle de få vara med den de tror är menade för just  dem! 
Jag minns mig ligga där bredvid han, och hur tårarna rann ner för min kind och jag försökte mitt allra bästa för att dölja samt torka bort mina tårar,  jag kunde helt enkelt med min vilda fantasi verkligen känna smärtan som jag skulle tvingas leva med om livet någonsin delade på oss helt och föralltid! 

Jag minns att vi såg flera avsnitt på ett par kvällar på raken och jag kände en trygghet i att jag såg just de avsnitten, i famnen på just den personen som var menad just för mig !
Efter det så har jag haft otroligt svårt att se vidare på den serien även fast att jag längtade efter sista säsongen som låg och väntade på mig !  
Och jag har länge velat se säsong 5 och jag har även försökt se de men jag pausade hela serien för jag visste att den skulle verkligen ta fram så otroligt många känslor ur mig som jag kanske inte är redo att möta..
Och just denna helgen bestämde jag mig för att  sätta på sista säsongen. Jag sträcktittade på alla avsnitt och var nog inte beredd på hur hårt det skulle träffa mig. Jag var ju förbered men jag var inte bered på hur långt de skulle ta oss in i karaktärernas liv, vilket i sin tur tvingade mig att möta de frågorna jag inte vill ställa till mig själv, frågor jag kanske inte vågar möta , men de frågorna kommer alltid leva i skuggan utav min existent.. 
 
I sista säsongen i serien  har de alla gjort sina misstag och tagit sina beslut, , de har fått sina barn, vissa av barnen är utflugna sedan länge,  och vissa har skilt sig, vissa har fått sin upprättelse, andra  har förlorat sina kära till döden och livet går vidare i kuststaden och det där cafét där allt började ,
vi får följa deras sista tid i livet  och det är så känslosamt på ett sätt som direkt träffar mig.. !
Och så fort den tog slut så beslutade jag mig för att se om alla 5 säsongerna snart igen, börja om från början, för det har tagit ca 3 år att se alla 5 avsnitt pga paus..
Men jag minns alla karaktärer och vad de har gått igneom, vilka spår de har på kroppen och vilka möten som ärrat dem!  och de dem som har utsatt andra för lidande, vad hände med dem sen !? Hur blev deras liv?! 
 
När den där "unga" medelåldersmannen som började seriens som familjefar numera är över 70 år och sitter vid sin frus grav så blir jag så berörd.. Upprörd Och berörd, jag insåg hur svårt jag har att förlåta någon som har gjort ett misstag grundat på brist på moral, jag föraktar personer som inte är moralisk trogna, jag ser de som de svagaste och värsta sortens människor, , och den här mannen  hade handlat utan moral hela vägen under seriens gång, ..  Nu står han där ,  numera långt över 70 år och sitter med sin egen livsbok vid graven och läser för sin fru som inte längre finns  , en fru som har fått utstå så mycket lidande  förödmjukelse tack vare den här mannen,  Han var "ung", hade viss typ av makt och var  eftertraaktad och helt jävla  självupptagen..  En man som tappade bort sin moral-kompass när han var på toppen av sitt liv!  Tänka sig att ett enda möte kan förändra hela ens liv och familjedynamik , Ett enda affär kan skapa helt ny story to tell .. En man som valde att inte bara lämna sin fru och sina barn för en älskarinna, utan han var även oerhört stolt över sig själv med ett grandios självbild där han tog vad han ville ha och slängde resten, Man kände så mycket med hans fru och allt hon fick utstå och så skammen från "offentligheten" när hans självbiografi blev en hit, boken där han beskriver om sin otrohet, hur han höjer sin älskarinna och berättar i detalj allt från stunden han kysste henne till ögonblicket hon blev som hans drog..  Jag minns att jag beundrade hans fru som inte satte nådeskott i pannan på sin man sen länge.  , , Jag bokstavligen talat HATADE han genom hela serien, Och här går han nu med käpp i handen och sätter sig bredvid sin fru som han så många gånger tog förgivet, kvinnan som älskade honom med allt hon hade kvar inom sig,  Hon älskade han även när hela världen skrattade åt hennes naivitet ,
Nu sitter han bredvid hennes grav , hans älskarinna är död sen många år, hans fru dog av ålderdom och hans liv knyts ihop i en säck och det är inte många ögonblick kvar av hans egna liv, Det hela är så sorgligt , så många liv som har passerat genom deras ögon, 
Han står där och en musik om livet spelas i bakgrunden och det får dig att minnas alla personer han har såret, älskat, mött och förlorat.. 
Man undrar, älskade han NÅGONSIN sin fru?
 
Slutade han någonsin älska sin älskarinna ? Älskarinna  som aldrig riktigt blev hans trots hans besatthet utav henne,, Hadehan gett sin fru en chans igen om han hade ett annat alternativ ? Var hans fru alltid ett alternativ ?  Om hans älskarinna inte dog plötsligt, skulle han se värdet av sin fru?
Var  Alison (hans äskarinnan) den enda kvinnan som Noah  verkligen älskade ?  Var han kapabel till att älska någon annan så som han älskade Alison?, Och Alison,  Var hon kapabel till att älska någon alls? och isåfall vem av alla dessa män älskade hon på riktigt ?
 
Allt det här färgad av mina egna känslor får mig  att tänka på  livets stora frågor som man så gärna vill undvika själv ., 
Jag tänker på livet i sin storhet , chanser vi får i livet ,  De människorna vi var menade för men som aldrig blev av ,  de vi lämnade bakom oss, dem vi mötte ett kort ögonblick mitt i livet men som ändå lyckades lämna betydelsefullt avtryck i oss långt efter , och så de vi älskade djupt och innerligt  .. Kommer vi någonsin behöva sitta där i äldre dar och se tillbaka och önska att vi tog den där chansen vi aldrig tog ? kommer vi leva med ett minne av en kärlek som aldrig blev av ? kommer vi ångra ett helt liv ? Kommer vi någonsin kunna älska någon annan så som vi en gång älskade personen som som vi ser som våra självsvän?

Kommer vi någonsin kunna leva ett autentisk lyckligt liv i tvåsamhet igen om våra hjärtan och våra fysiska kroppar lever två separata liv i två olika världar?  , kommer vi någonsin kunna ofamna verkligheten vi formar för oss när det inte blev som vi drömde om? Kommer vi kunna skapa oss  ett  ärligt liv om våra hjärtan lever  ett eget liv i ett annat alternativ värld ? 
Eller är vi föralltid dömda att fylla våra liv med ett alternativ till lycka och alternativ till kärlek ? Är vi kapabla till att älska på riktigt igen om våran hjärtan redan bär på ett namn ? 
Frågan är,  Kommer vi föralltid leva som ett skal , kommer vi skapa nya liv och nya drömmar samtidigt som vi drömmer om kärleken som vi en gång lämnade bakom oss ?  Är det rättvis mot de vi möter imorgon? 
Eller kommer vi alltid välja ensamheten för att inte såra fler hjärtan?

Kommer vi försöka lura oss själva  genom livet eller kommer vi någonsin kunna känna oss riktigt lyckliga  igen med andra personer och vara tillfredställd med hur allt blev ?  ? Kommer vi älska och bli älskad igen eller kommer våra förflutna alltid leva i skuggan av våra liv ? Blir Man någonsin fri från en bok som skakade om hela våra existen men som man aldrig  fick skriva klart på`?  blir man någonsin fri från tanken : "What If"!?
Och Om vi fick en chans till  , skulle vi ta det ?
 
 Jag minns att det var 
låten längst ner i inlägget  som tog mig till den här serien, 
Jag hörde  låten nånstans och fastnade helt och började söka på den för att spara den-- Det var något i låten som grep tag i mig och när jag hittade låten så sprang jag på serien ca 1 år efter jag fann låten.. Låten gjordes tydligen till serien , Den här låten och den här serien speciellt säsong 1,2 ,4 och 5 ger mig GÅSHUD! , 3an är lite utdraget så den kan man skippa men ojj vad jag känner att jag längar till att så starta om hela serien på nytt!

Om Serien The Affair : 
At once deeply observed and intriguingly elusive, THE AFFAIR explores the emotional effects of an extramarital relationship. Noah is a New York City schoolteacher and novelist who is happily married, Alison is a young waitress trying to piece her life and marriage back together in the wake of a tragedy. Set in Montauk at the end of Long Island, the provocative drama unfolds separately from both the male and female perspectives, using the distinct memory biases of both to tell the story
 
Ett Citat Ur serien : 
 I'm building a whole family and damn whole house just to prove to everybody that I don't love you anymore, I dont need you, i dont want you and i dont miss you !
........
Här är låten som jag fastnade för innan jag upptäckte serien :
I was screaming into the canyon at the moment of my death;
The echo I created outlasted my last breath.
My voice it made an avalanche and buried a man I never knew,
and when he died his widowed bride met his daddy and they made you. 
I have only one thing to do and that's to be the wave that I am and then sink back into the ocean!
3 kommentarer