Chanel

Uppmuntran-

Jag vill uppmuntra folk att förlåta
Och jag vill uppmuntra folk att hitta sin inre lycka,

för det är eentligen det  enda som kan släppa oss fria och som kan göra oss lyckliga
- på riktigt
-
 
Behind The Music-
Man ser den här Kvinnan, Sinead Oconnor i Dr Phil Och man undrar,
Vad har livet gjort med den här kvinnan? Hur har hon hamnat där hon hamnat ?
Först var jag bara total chockad att det var samma person, 
Såhär minns JAG henne , från Låten NOTHING COMPARE TO YOU
Jag brukade kalla det för "Låten På Båten", Det var min och Mr Big X Låt, de spelade det live för oss när vi satt på skärgårdskryssningen med skaldjur och skumpa och det hade alltid varit min favoritlåt men den kvällen så blev det verkligen våran låt när de stod och spelade det live på öppet hav en julimånad för x antal år sedan!
Det är såhär jag minns denna kvinnan, den här låten och det här ansiktet och ögon som tåras lite lätt!
Den här kvinnan ser jag nu flera flera år senare och kunde knappt se att det var samma kvinna
 
Jag alltid undrat varför hon inte är fortfarane lika känd som "Madonna" Celin Dion mm,
Här ser man svaret, livet har fortsatt vara hårt mot henne  efter hennes  "storhetstid"
Hur kan det ha slutat såhär illa  med 8 st självmordförsök på 1 år ?
The Fall Down, var slutade hon kämpa och började ge upp? 
Jag tror inte hon gav upp men hennes problem var större än henne, precis som med alla som tror att enda utvägen  till frid är dessvärre  genom "självmord/försvinna !
 
Här ser vi bara trailer, när hon intervjuas av Dr Phil , Här ser ni kort klipp om en kvinna som inte vet hur hon ska ta sig tillbaka till livet.. När hon börjar sjunga, då tappar jag det nästan.. Hon sjunger den låten som har varit ett med mig många ensamma timmar sent om nätterna, låten som jag alltid kommer relatera till min riktiga första Kärlek, Mr Big J, den  kärleksresa och smärtan som fanns i den.. Låten sjunger hon om sin mamma, som har skadat henne under hela hennes barndom.. När hon sjunger  de orden nu framför Dr phil så kan jag inte längre behärska mig, tårar rinner ner för min kind och jag kan med hela min själ känna hennes smärta, : 
"All the flowers that you planted mama In the back yard
All died when you went away
I know that living with you baby was sometimes hard
But I'm willing to give it another try
'Cause nothing compares"
Det känns som att de få orden döljer ALL hennes smärta som hon fått möta under sina svåraste timmar!
Dr.Phil möter hennes förtvivla på bästa sättet, han säger  : FÖRLÅT MIG FÖR ATT JAG INTE HITTADE DIG TIDIGARE!  Den responsen är säkert precis det hennes inre sårat barn längtat efter att höra.. Du är inte längre ensam , ursäkta att det tog tid men jag är här nu.... varje vilset barn vill bli hittad och hon är fortfarande ett barn som hon inte har kommit över...! Allla behöver överleva sitt inre barn för att ta sig ut levande på andra sidan!
det är en jävla resa dit, men de små stegen kan ta oss hela vägen, sakta men säkert , kommer vi hitta oss själva, ståendes där, utan hjärta som hugger, utan ögon som tåras, utan minnen från det förflutna som krossar alla drömmar om morgondagen..Allt tar sin tid men sant är, Allt har sin tid , You will get there, me tooo!  
Innan vissa når den platsen så raserar hela deras värld, man känner knappt igen dom, hur hamnade hon där hon är nu blev min fråga...Hur kunde denna tuffa tjejen bara ge upp ? om sig själv och sina barn?!
 
Den frågan ledde mig till dokumentären om henne, jag ville veta hur hon hamnade där hon hamnade och den här dokumentären är gjort på ett brutalt ärligt sätt och rekommenderar starkt..
Herregud vilken styrka det var i den här kvinnan, När hon står upp medan "hela världen" ville köra över henne med traktorn, bokstavligen talat..  Det är Så Djupt sorgligt att se hur mental ohälsa kan äta upp vem som helst..
Det viktigaste vi borde lära oss i skola är sjukdomen Mental Ohälsa... 
Våra historia kan skapa en sån mental ohälsa att vi aldrig kommer ut levande även fast att vi har fysiskt sätt räddat oss själva ur en farlig situation... Vi är inte räddade först våra mentala oxå är räddade--
Jag ser den här dokumentären om en oerhört Unik och vacker ung kvinna som lever med med sin demon men vägrar följa någon och gör allt hon tror att hon kan, för att nå ut.. Hon har historia att berätta och hon kräver att få berätta det..  , Vill inte berätta om dokumentären utran ni som vill se får se den men måste säga att  håret nästa reste sig, , 1, när hon förklarar "krig" mot Påven för hon ställer sig på scen och river påvens bild i 2 delar under tiden hon sjunger om utnjyttjande av barn, 
Ingen förväntade sig detta, det blev helt jävla tyst, det var starten på kriget, här ser ni en halv minut på den där lilla stunden av hennes liv, som förändrade hennes liv.. Jag personligen har missat den, hört om den men inte sett det och nu såg jag det från hennes dokumentär och jag säger bara VÅGAT, Mycket Vågat!
Här också ser vi en Hårresande Moment i Dokumentären, När hela världen skriker åt dig, vissa hejar och de flesta BUAR på dig på Scen och du står upp och bestämmer dig för att skrika högre än ALLA de tillsammans, 
Hur Många artister skulle våga det ? de flesta skulle tänka på riskerna , men Inte den här modiga una tjejen Sinead... Hon skriker så mycket åt döva öron att hon höll på att spy i famnen på den första som tar emot henne efter hennes fight från scen mot publiken.. Jag tycker det är riktig mindblowing moment !
Gissa 3 gånger om Jag rekommenderar den här dokumentären... Jotack det gör jag! 
Välgjord men oxå så sorligt, för i slutet trodde man att tiden nu har vänt och ljuset väntar på henne, men så ser man nu att det har total gått nedför... Tragiskt men psykisk  Ohälsa har ingen respekt för vem du är och dina drömmar, den vet bara din smärta och angriper dig tills du total ger upp., genom tex självmord som är det populära bland kända ansikten så som den unga Tim- Avicci killen , , du kan äga alllt men med psykisk ohälsa så har du ingen chans mot dig själv.. 
Jag önskar denna kvinnan Sinead O´connor  Det bästa livet kan erbjuda henne häriåfrn.. 
1 År Från Idag - Var Är Du Då?
 
 
Tänka sig att det var exakt 1 år sedan vi vinkade av kusten
1 år sen en nystart startade,  vi lämnade kusten och tillbaka till stadsbruset 
1 år sedan Henrik kom med flyttlasset och packade det lilla som fanns kvar av ett liv jag hade skalat av total..
1é Maj 2017 vid 12 tiden satt vi äntligen i flyttbilen och vinkade grannar och grannskapet farväl för den här gången,
L.ysekil var för mig som en härlig flytkväg, en plats där jag skulle få komma att landa och ta väl hand om mig, min själ..  och så fort jag var klar med min läkning så behövde jag tillbaka , jag skulle tillbka in i matchen och jag skulle inte sitta på läktarbänken och se mitt liv rinna förbi mig , jag behövde ta tillbaka mitt liv, jag hade äntligen hittat ett intresse för livet igen och jag var redo att leva livet "fullt ut" en bit i taget varje dag.. 
1 år senare och jag tycker det är så mäktigt att se tillbaka så mkt som har hänt på 1 år !
Så många dörrar som öppnades för oss, så många nya fantstiska människor som klivit in , så många olika möten, så många olika jobb att få testa på och så mkt mkt mer... till och med testat kollektivt boende, vem kunde tro det, men det är något jag fortfarande skulle vilja testa på fullt ut, , Jag har lärt mig ooooerhört mkt av mig själv sen jag testat gemenskapsboendet, jag har lärt mig att jag verkligen har förändrats på riktigt, att det inte är bara något ytlig förändring, för det fanns motgångar att bo med andra som jag vet att jag ej hade kunnat hanterat om jag var mitt vanliga gamla jag... jag klappar mig själv på axeln och alla som varit med på min resa och på ett eller annat sätt sträckt ut en hjälpande hand under min resas gång.. vänner och okända som erbjudit sig hjälp eller till och med sina  hem när jag visste att det var dags att släppa boendet på gemenskapsboendet.. Det är inget snack om att utan dessa hjälpande hand hade jag legat nere i diket nånstans ahhahah!   Så det har varit ett år där ajg har fått det bevisat för mig att en del av mänskligheten är fortfarande 50%  oförstörda.. Jag har även märkt att även jag har läkt såpass att jag på så många sätt kan se mig själv som oförstörd varelse på denna planet, Jag trodde ett tag att det var bara ondskan i mig som lyckats överleva men idag tror jag annat, idag tror jag att jag till viss del är såklart skadad, trasig och förstörd men det har läkt såpass att jag inte kan indentifera mig själv med den trasiga delen av mig, som att det är en så liten trasig del att du klarar dig mer än väl, det är som att det är små skador , nästa osynliga och de påverkar inte funktionen alls .. Min väg har varit kantigt, men  jag har hittat hem , hem tillbaka till mig själv.. 
Vilket år det har varit och jag tackar han ovan som öppnat så många dörrar för mig och gett mig möjlgiheten att testa mina vingar...det har jag gjort och jag tänker fortsätta testa , ibland går det och ibland går det inte, det är en del av resan och resan i sig är själva upplevelsen som jag total lever för... Människans resa
Den är faaaaan mäktigare än vi vet... Mäktigare än vi tror..!;)
Jag är Evig jävla tacksam över att jag har "överlevt mig själv" och få vara med och bevittna mitt liv efter min "överlevnad."  Jag trodde jag var den sista som skulle överleva mig själv, men så kom en dag och jag gjorde det... på så många sätt, jag är inte i mål än men jag är nästan där.. Vilket lyckorus livet kan ge!
Lycka är världens bästa drog, visste du om det !?
Inte jag heller, tills jag testade det ;)