Chanel

Place To Call Home-
 
I've seen people holding on to nothing
Broken dreams and broken cords
Running on empty and losing sleep, 
But In you I see something so familiar, 
My love, its so nice to have you home
 
 
Stora Bekymmer Och Verklighetscheck-
Så jääääävla förbannad
 
jag satt och skulle göra videoblogg inlägg igår och skulle filma mig ist för att skriva novell inlägg, men herrejväääävlas guuuud., försökte filma i 2 timmar med min kamera på telefonen, jag filmar och talar i 20min och precis när det börjar lida mot sitt slut, jaaa, då  RIIIIIIIINGER NÅN JÄÄÄÄÄVEL och filmen bryts och du måste börja om, först 2 gångerna så tyckte jag bara det var fruuuktansvärt störande, 3 é gången höll jag på att få spel, 4 gången , det vill säga 2 timmar senare så fick jag ett jääävla spel seriös,  hur är det MÖJLIGT att det ringer 4 gånger efter man spelat in halva filmen och ska börja avsliuta? första gången var det 2 olika personer , 2 sista gångerna var det samma jävla person, jag kudne inte svara för jag skulle skrika för fulla hals och eliminera dom för livet hahaha, Jag började ist filmna när jag fick mitt DAMP efter 4é gången, skrek på filmen och undrade vad FAAAAAAN alla jävla idioter ville nu och dom kan dra åt helvete alla vänner som ringer när man försöker filma ahhaha, jag såg komlett galen ut HAHAHH, idag kan jag skratta åt det när jag har kommit över det men just då vart jag ju heelt jävla knäckt hahaha, nära till tårar att folk inte kan bara försvinna med hudet före!!
Jag kan knappt visa den videon, kanske till vänner men dom hade legat på golvet och skrattat sönder sig, jag såg ut som tonårsrebell som får total jävla spel och ber egentligen alla vänner och familj att gräva ner sig och aldrig visa sig igen ahahahah, 
 
Jag insåg snabbt att mina världsbekymmer vart ju rätt små jämfört med en gammal tijejkompis som då ringde mig dom 2 sista gångerna... Hon ringde en tredje gången och jag svarade och försökte hålla mig lugn då hon skrev att hon behövde prata och hon mådde skit, och då svarade jag snabbt och får höra att hennes bästa vän, barnen till hennes 2 barn, hennes sambo, att de efter 13 års relation skall nu gå skilda vägar, Han har varit hennes ALLT, där har vi rätt unikt par , hon blev ihop med han när hon var 18år och hon är lika förälskad idag som då och hon mådde så fysiskt illa att hon spydde liksom,  Hon har varit den rebelliska i deras relation, den som är destruktiv med traumatisk barndom och han blev hennes räddning i tidig ålder där han gick in med hela sin själ och räddade henne och tillsammans skapade dom ett liv ihop och han är inåtvänt person som är hur jävla lugn som helst medans hon har jobbat med sina inre demoner i år och dar, han har verkligen funnits där för henne när alla andra har lämnat,
 
han har verkligen funnits och varit så närvarande  i hennes mörkaste timmar när det kryper i skinnet på henne och hon vill försvinna, när hon har skrikit ut av smärta har han hållit sin lugn, alltid varit en "man" i mkt svåra situationer.. Det är just såna personer som jag kan odla genuint respekt för.. Jag har hejat på dom även om dom är rätt udda par så vet jag hur han har varit henens räddare och sjukt närvarande pappa när hon har sjunkit ner i hjälplösheten och inte ens kan ta sig upp från sängen så har han haft barnen i flera månader på raken och i flera omgångar när hon fajtas med att "öveleva dagen",  det är nästan läskigt vad psykisk  ohälsa kan göra med en helt normal person som verkat kommit på banan , har partner och barn och studerade juridik och jobba med lagar och sånt där, allt bara faller och du hittar inte ut mer, hittar inte meningen, lyckan, glädjen i din vardag som "du" skapat åt dig själv.. systemet vi lever i stryper dig långtsamt speciellt om du är en person med ett djup från början, allt det där ytliga som du lyckats med blir så ihålig när du stannar upp och känner att din själ fortfarande inte har hittat ro, den är fortsatt hungrig efter något mer.. Nu var det hans tur att få sin röst hörd, han har räddat någon i 13 års tid, nu är det hans tur att hitta sig själv, han är helt förlorad i tystnad och jag förstår han till 100 och hon förstår han till 100, båda har djupa känslor för varann men vägen måste ta sitt slut för att han ska kunna överleva, och då måste han släppa henne men samtidigt vet han att hon kommer alltid vara hans familj, båda har ingen stabil familj, dom har varit varandras allt genom åren, framförallt han, han har varit hennes allt, räddare, psykolog, partner, pappa , mamma, bästa vän, you name it.. Men även han behöver rädda sig själv men han är såå fortsatt klok i den här situationen, berättar hur han alltid kommer att vara rädd om henne då han har verkligen tagit hand om henne i flera år, det har varit hans "ansvar" att rädda henne från henens demoner.. Så när hon ringer och berättar detta när jag hela tiden vetat vad för typ av relation dom har så hoppade verkligen mitt hjärta ut ur bröstet..
 
Det inte ofta jag reagerar så mkt på relationer som tar slut, jag uppskattar att man tar sig ut iur relationer som är destruktiva eller som inte längre ger dig något, det kan vara tråkigt om det var något utöver det vanliga men men är ändå realistisk i att om en relation inte fungerar i längde så ska man se över om man kanske ska släppa taget om varandra så det inte övergår sen till något mörkt och dystert och man matar varandra med gift ist för energi.. Det är bara tragiskt tycker jag, , men det här dom hadevar så unikt på så många sätt och jag har alltid varit glad över att hon mötte han i så tidigt skede i livet så hon alltid haft nån även fast att hon levde utan familj..., han har funnit där SÅ länge och älskat henne så hårt och levt för för henne och deras 2 barn..och hon älskar han såå djupt och trots det så kan vägen ta slut, i det här fallet ser vi båda att det är nödvändigt, han han gör det med sån respekt att det måste beundras. dom är varandras bästa vänner och jag tror att dom/han behöver ordentlig andrum för att verkligen hitta tillbaka till sig själv där det inte längre handlar om att ta hand om nån annan utan ta hand om sig själv, det är på tiden att han gör detta, och det är just dom 2 som skulle ha störst chans att senare i livet hitta tillbaka till varandra igen , förutsatt att båda har läkt och tagit sig en resa in i sig själva..Det är bara vi själva som kan rädda oss själva, ingen annan kan, Jag fick nästan tårar i ögonen när jag tänkte på resan som står nu framför henne, i hennes mörkaste period nu i livet där hon ska bryta upp med någon som är hela henens värld.. hela hennes värld rasar nu känner hon och jag känner verkligen med henne.. Jag kan riktigt känna hennes smärta oh hur hon lider, 13 år är så brutalt länge speciellt när den personen är allt du har som familj.. Jag lovar att vara tillgänglig 24/7 om hon behöver prata, vi har pratat redan flera timmar och jag har "dissat" min Ch,ristian lite för att ha natttalk med henne ist då, för i hennes värld är det bara jag som kan förstå och som sätter orden så rätt på hennes känslor och bara jag kommer med dom råd hon vet att hon verkligen behöver och då hoppas jag verkligen hon utnyttjar detta nu för att överleva den värsta perioden och jobbigaste fasen av ett uppbrott , det är som att de skall skilja sig fast att dom ej inte är gifta.. Det är som någon har dött i familjen,, Men jag hoppas Så hårt att hon ska hitta ett ljus snart, i tunneln , även om den är långt borta så räcker det med att få en glimt för att fortsätta gå...
 
-----
Jaa,,, Jag insåg snabbt att min videoblogginläggsbekymmer var sisådär jämfört med nån annans bekymmer, iblnad är det bra att få perspektivt på saker och såklart ett ordentligt verklgihetscheck ahhaha, plötsligt uppskattar man tillvaron lite mer !
I Många avseende befinner jag mig på en fantastisk plats i livet, speciellt när det kommer till min mentala hälsa, den är jag såååå grymt imponerad över, att jag har tagit oss hit, när jag ser och hör om folk som fortfarande kämpar med sitt psyke och för att finna ett välbefinnande i livet, då blir jag alltid påmind om vilken storm jag själv levde i länge.. Du blir så förblindad av ditt mörker och dina mörka tankar !
Det ör Så jävla värt att ge sig själv gåvan att arbeta med sig själv, som sagt ingen annan kan rädda oss, de kan vara med på våra resa men våra demoner sitter i oss själva och det är bara vi själva som kan dansa med våra demoner, bli ett med dom och sedan frigöra oss from dom, Släppa de fria och sluta leva i skuggan av våra demoner, När dina mörka tankar har övertag av dig , då är du i en riktig fångaskap , och du min vän, bara DU har nyckeln till friheten ! 
 

 
Uppmuntran-

Jag vill uppmuntra folk att förlåta
Och jag vill uppmuntra folk att hitta sin inre lycka,

för det är eentligen det  enda som kan släppa oss fria och som kan göra oss lyckliga
- på riktigt
-