Chanel

Sommar På Tallrik-
Just När Jag skrev att suget har försvunnit när det gäller mat så kom den idag, ni har ju inte fått se så många matbilder på sista tiden för att jag har ätit mer eller mindre ”under tvång” , Men Idag serni, efter att ha varit på Ikea och inhandlat kastruller och kuddar Så vart jag så sugen på grillat ikväll ... köpte en Mindre grill för ett tag sen och idag invigde vi den.. Vad Grillat Är Gott, jag åt och ritkigt njöt av maten idag woopp WOPP!!! Vi åt previs och det finns kvar och tänker tjuväta lite snart igen! 
Salladen oxå lika Taaaasty!!!
 
 
You Know My Vibe-
Freeedag gott folk 
Fredagar är trevliga, oavsätt vad man gör!
Fredagkvällar hemma, det när nått speciellt med den känslan! 
Nu gjorde vi inte så mkt för att fira in fredagen, men önskar jag var i ett tillstånd jag kunde dansa in helgen, hehe, Inser nu att det var väldigt längesen jag satte på musik i högtalarna och började dansa och shaka loss.. Det var verkligen ett tag sedan,

This Body Need to shake it off..
Snaaart så gott folk, snart en vacker dag ska jag ta golvet med storm ;)

 
Min son var och plockade lite ute i trädgården med hyresvärden M.arco när han hämtades från förskolan på eftermiddag  tidigare idag medan jag låg därute och glassade i solen efter en heldag i sängen  i min djupa sovkoma!  Härligt att bli påmind om att det är sommar därute, lätt att glömma i mitt tillstånd som jag skrev lite mer ingående om i förra inlägget. Läkaren sjukskrev mig som sagt hela veckan ut så hela veckan har jag legat mer eller mindre under täcket med neddragna gardiner.. känner lite skuld att säga att jag inte ens har saknat solen eller sommaren därute men som sagt, skönt att bli påmind att sommaren är därute och  solen, den lyser så skönt!
 
 
What Is Your Emergency?
People, Lets Talk About Boooring deep Shit, Typ Som Sjukdomar mm-
 
Ni som läser min blogg vet att min hälsa för ett tag sedan var absolut inte på topp, jag hamnade ju på sjukan och sedan blev det rätt tyst om det på bloggen om den biten, mestadelen för att jag själv tycker det är fruuuuktansvärt tråkigt att prata eller skriva om hälsa, tråkigaste ämnet typ, bjag är lat att ta tag i saker när saker inte står rätt till, jag ska vara total nedslagen för att uttala mig om det eller söka hjälp, men framförallt på den här fronten så har jag inte vetat mer förutom att läkarna efter min vistelse på Östra sjukhuset samt sahlgrenskan med flera prover mm...Man kom aldrig fram till klar /konkret svar på varför jag mått som jag mått under de månaderna  och som sedan resulterade i att jag domnade bort i flera timmar och sedan fick vara på sjukan i ett par 3 dygn ..

Jag hade lite vita blodkroppar men inte heller där sa det något tydligt , doktorn i det fallet sa att i såna här fall måste man börja arbeta baklänges, vad kan det INTE vara? utesluta ist för att direkt hitta sig till svaret, därmed skulle jag på flera olika läkarbesök , vilket jag varit, besökt hjärn-avdelningen, hud, och sedan gyn för jag erkände att jag har aldrig gått på deras kallelse som man får typ varannat år om cellprov, samma veva som jag  lämnar sjukhuset så får jag min första mens och något hände med mig, jag hade oerhört mkt blödning, såpass att jag inte kunde lämna hemmet,  det var som att man förblödde nästan, jag drabbades ju redan av illamående och yrsel så det gjorde inte saken bättre att blöda så ovanligt mkt... i 3 dagar blödde jag så fruktansvärt mkt så det kändes inte ens som att det var mens utan de tvar något helt annat.. tänka er i vanliga fall använder man/jag max 1,5 paket tamponger när jag har min kvinnovecka, tänka er att på en kväll /4-5 timmar så gjorde jag slut på 3,5 paket plus massa annat skydd, det var fruktansvärt .. Jag fick springa var 20é min för fram och tillbaka till toan och jag höll seriös på att få panik, inte nog med att jag är SÅ anti kvinnoveckan i övrigt, nej nu ska jag nästan förblöda liksom, ,, , det var oxå första gången jag förstod allvaret av mitt tillstånd, för jag ville vifta bort allt och säga att allt nu känns bra men jag hittar mig själv i badrummet och stirrar rakt in i spegeln och erkänner för mig själv för första gången att det kanske är något allvarligt och jag måste ta mitt ansvar och ta reda på vad det fan kan vara,,, ...Alltså den kvällen grät för mig själv inne i badrummet för jag kände i hela min kropp att jag hade svaret, jag tänkte direkt på livmodern , jag hade aldrig tagit cellprov, jag har fuskat genom hela vägen och jag var helt övertygad om att min livmoder är helt jävla körd nu..  för att stoppa denna blödningen stoppade jag i mig p-piller jag inte ens använder för jag tål dom inte, ni minns att jag skrev om att jag spydde av mina gamla p-piller för ett par år sedan, så jag slutade helt med den typen av skydd men den ligger ju kvar i skåpet, i ren panik för den extrema blödningen samt begränsningen tryckte jag i mig p-piller som jag ej tål.. hade ignet val kände jag, jag var så yr och började spy ist för jag ej tål mina p-pilller...  Det bromsade dock mensen men ist höll mensen i sig i  2 jäääääävla veckor, ni anar inte paniken..!   PANIK PANIK PAAAANIK ! Jag som dessutom alltid haft regelbundet kvinnovecka vilket är alltid slutet på månaden började istället få det runt 20é och sedan skiftades det till 15é , så just nu är den heeelt jävla oregelbundet.. och jag har alltid samma extrama blödningar som gör att man ej vågar lämna hemmet, har nu sen 2 månader tillnaka börjat ta receptfria tabletter mot just detta, det funkar sådär, relativt bra men jag vill ju veta orsaken till den här plötsliga förändringen liksom, jag vill inte bara bromsa skiten.  Slutar jag med tabletterna så är man på ruta 1 igen. Blödningen kom i samband med sjukhusvistelsen när jag mådde så dåligt, den var inte innan utan första kvinnoveckan efter sjukhusvistelsen var det som spårade helt. så jag svimmade inte av för mkt blödning, den existerade liksom inte innan efter vistelsen. För läkarna ville ju ha det som förklaring till avsvimningen , tills dom får reda på att det inte alls finns någon logik i det hela. 
 
Så Efter den processen med första mensen som gav mig så extrem oro  ringde jag alla läkare om SNABB GYN undersökning och Ch.ristian var väldigt snabb med att försöka ringa själv och hjälpa tilll, han ville helst ha svar ist för bromsmediciner mm, Han vill gå till botten med det så han har varit vääldigt engagerad och lagt mkt fokus på vad det kan vara, han är BESATTT av sjukdomar mm så där har han otroligt mkt kunskap och det stör han sååå kraftigt när läkaren utan att veta svar bara skickar mig  mediciner, men vi ringde iaf för gyn för att se om  det är nått med livmodern, , jag började känna mig bra igen, men jag blev lätt yr och illamående och spydde ibland från ingenstans, jag kan må skitbra för att i nästa stund känna total yrsel och illamående och så bara spyr jag just like that.. Hur normalt är det liksom!  , , 

varför skulle fullt frisk och fungerande  person plötsligt spy, svimma, hamna på sjukan, kort därefter ha omänskligt mkt blödning i samband med menstration ? och dessutom ha såna sjuka utslag som ingen läkare kan tyda? som poppar upp varstans på kroppen, framförallt på armarna, bena och under hakan och på ryggen för att sedan försvinna? komigen liksom!   Vi ordnade med akut gyn till specialist, tog lika tester och cellprov som jag undvikit i ALLA år, dom skulle höra av sig om det är någon cellflörändring, 4 veckor senare får jag brev om att det är viss cellförändring men att det är av en art som KAN läka ut av sig själv men man håller lite koll inom första året för att följa utvecklingen.. Jaha oookej, gick ett par veckortill och man mådde väl okej,.. men så nästsist vi var uppe i Sthlm så mådde jag lite konstig, sedan kom det först dom där äckliga utslagen tätt på varann på armen och äntligen skulle jag visa Chr.stian vad jag menar, svårt att berätta i efterhand, folk tror att det bara är någon utslag, men även läkaren ser lost ut när dom försöker tyda mina stora bölder eller vad man ska kalla det, den här gången växte HELA min arm, den fördubblade i storlek, armen stenhård och det kliade som SATAN själv och smärtade, jag blev så febrig och trött och helt borta.. Ch.ristian försökte kyla ner armen med is och bandage runt om, jag såg verkligen ut som en sjuk idiot.  Den var så hård hela armen att jag kunde ej sträck ut den helt,  Det är som sjukdomen bara förflyttar sig i min kropp, olika nya symptomer varje gång och den här gången trodde Chr.istian att det var blodförgiftning i kroppen när han läste och undersökte detta.. efter car 4 dagar försvann det och allt var väl "lugnt igen"!


Jaaa, tills nu då, Jag har blivit attackerad igen av fruktansvärt trötthet, yrsel, illamåendekänsla och orklöshet, som att det fattas såå mkt i min kropp, jag har gått ner 4,5 kg på 2 veckor av att göra INGENTING , har NOLL matsug sen flera veckor tillbaka, jag tvingar mig till mat och efter 2 tuggor eller bara doften av mat känner jag eeextram mättnad... Gick till läkaren precis innan vi skulle till Sthlm och även i Sthlm var energin inte helt på topp, gjorde allt vi tänkt göra men jag var ändå lågmäld och ständigt trött i bollen.. åt inte alls mkt av allt gott vi dukade fram... läkaren har sjukskrivit mig hela veckan ut  nu , fram till 3é Juli är jag sjukskriven efter att man tog nya prover i måndags och jag hade tydligen exxtremt mkt blodbrist och behandlas för det just nu med medicin för att sedan ta nya prover för att se om det blivit någon förändring..  Jag är seriös så fruktansvärt trött på den här processen,  tröttheten orklösheten, och att samtidigt vara halvt som halvt aktiv mamma , jag vill helst sova, för att sedan sova mera och sedan sova mer... L.éon är ju på förskolan på dagarna så  då finns det tid för vila   men då har jag istället vart iväg vissa dagar för prover och då känns det som jag har ansträngt mig som faaaan, och direkt hem igen slocknar jag och vaknar inte först jag ska hämta. .. , igår kom Kurt och körde mig för att hämta grabben , sedan körde han mig för att hämta ut min medicin som jag ska ta nu dagligen , det orsakar mkt illamående varnade man mig om, vi åkte sedan hem till L.ena och K.rt och dom grillade ute i trädgården under altan och jag åt majskolv och sötpotatis, resten orkade jag ej med... jag slapp tänka på laga mat sa dom.. vi var där halva kvällen innan vi sedan gick hem .. Idag är det fredag och helg, , hoppas piggna till lite så man kan göra lite med grabben i helgen, bara komma ut eller nått ... Vi får se vad helgen har att erbjuda oss ,

Jag önskar mig sjlv satans lycka till under den här processsen och hoppas man snart hittar svar på vad det kan vara som spökar i min kropp. Läkaren säger ju själva att min kropp försöker ju säga nått även om man ej kan tyda det helt just nu... Har ni några tips eller tankar kring detta efter ingående beskrivning ? Vad tror ni?  Vem skulle ni vända er till? Chr.istian vill slänga massa pengar på privatläkare så att jag kan få ingående utredning, han har vid flera tillfällen försökt ta ledigt för att åka hit och gå med mig till läkaren men jag har stoppat han men det känns ju verkligen som "vanlig statlig läkare" har inte tid med nått dom inte kan begripa direkt, Det är synd men jag får börja ta detta på allvar jag också.. Första steget var ändå att få sjukskrivning av läkaren, även om det bara var för en vecka så behövde jag verkligen detta, jag har sovit direkt efter jag lämnat på förskoaln om jag inte ska iväg på provtagning, mellan 10-16:30 , jag somnar och vaknar liksom inte först alla 10 larm ringer och tutar och folk ringer mig. hade inte vaknat annars..  Nu vet lite om mitt tillstånd , den är jävlgt ostabil men känner mig ändå okje, Vissa dagar vaknar jag ju pigg och glömmer total bort allt detta då alla symptomer försvinner, sedan kommer det tillaka från ingenstans och man blir påmind på nytt om att man har en hälsa att oroa sig över!! Men jag hoppas det inte är så illa som man fantiserar fram ibland.. But I Think We Can Handle This Shit, Don´t Ya!?! :D