Chanel

We Need to Talk About Kevin
Det är Kanske bland det skummaste filmen jag har sett,  visste varken ut eller in, om jag skulle stänga av filmen eller ej,  Den var så udda att jag inte ville se en minut till av den efter 4min, den är så udda att jag vill veta mer, jag såg den här filmen för kanske 4 år sen, och visste inte vad fan jag skulle tycka, förutom att killen i den här filmen är så smärtsamt läskig på något sätt att hans "närvaro" i rutan ger mig kalla kårar.... Trots att jag såg klart på  filmen visste jag ej vad jag skulle ge för betyg, vad jag skulle tycka om den, ändå har den jävla filmen följt mej och jag har alltid velat gå tillbaka och se den igen för att begripa..  Nu för nån månad sen var jag bara tvungen att se fanskapensfilmen igen, och den är fortfarande skum, och helt sjuk film och lämnar mig alltid med konstig tomrum(?). den killen alltså, hade det varit min son, jag hade hatat han med hela mitt hjärta! Det är något riktit mörk över honom, inte det där mörka som man nästan kan romantisera med, utan riktigt mörk själ, jag hade verkligen inte kunnat älska honom som mitt barn så jag kan verkligen känna med mamman, men samtidigt är det ju nått satans sjuuukt i han som är så igenkännande i mig själv, och det är nog just drf jag hatar det så fruktansvärt mycket vill jag tro, för ingenstans kan jag såklart känna igen mig i honom, men ändå mot min vilja reagerar min själ på nått som mina ögon inte kan se !  I Hate Him, HHaha SO bad !

Vet inte ens vad den ska få för betyg, aldrig varit så splittrad av en film förut  , den får 3av 10 av sin skumhet men 9 av 10 bubbelflaskor pga sin råhet och sättet den märkt mig på !!!! jag kommer säkert se den väldigt snart igen, för något i filmen drar mig tillbka, vill se den igen  och förstå den bättre... jag har ej läst boken, men den skall vara bra har jag hört !
 HANDLING
Eva lägger ambitioner och karriärtankar på hyllan när Kevin föds. Förhållandet mellan son och mor är svårt redan från första början. När Kevin är femton år begår han en fruktansvärd handling. Eva kämpar med sina egna känslor av sorg och ansvar. Har hon någonsin älskat sin son? Och i vilken utsträckning kan hon själv beskyllas för det som Kevin gjort? Baserad på romanen "We Need to Talk About Kevin" av Lionel Shriver från 2003.
 
If I Stay-
Jag såg den här filmen för kanske 6månader sen och jag vet inte riktigt vad jag ska säga, ?
Jag kan ha väääldigt svårt för unga skådespelare, det kanske är drf ? 
Det är ju så fantastisk story i övrigt, och den personen jag verkligen gillar i den här filmen
är mamma , Det är nått med henne , sättet hon är som mamma är så varm och tilltalande,
Filmen handlar dock inte om mamman men om : Vad händer om för en stund vänder hela ditt liv upp och ner ?
När du ena stunden har så stora bekymmer som handlar om vilka kläder du ska ha på dig till den där festen till att du får ett telefonsamtal som säger att den viktigaste personen i ditt liv är död ? sotryn i sig är fin och den här trailern ger mig en känsla av att vilja sätta på denna igen och ge det en till chans... och så har vi min favorit "Boy Epic" som sjunger så vackert i bakgrunden, Love it !  
Jag Var Ingen Alls-
Alltså jag öppnade boken häromdagen, nånstans på mitten av boken och där stod dem orden, så självklara så jag trodde först att dem var skrivna av mig ahhaah! måste väl varit ödet att jag delade boken på mitten och landade just på dem orden? låter inte detta som Jag så vet jag inte vad ahhahaah!  vilket igenkännande, det  gav mig extremt goood  feeeeling av hela boken direkt  !

Urdrag ur boken Blue Moon Bar   om ungdomen, de lyckliga idioterna, detta med stor dos ironi såklart , men det är härligt att höra någon som sätter ord på det så rätt, så direkt och utan att be om ursäkt :=) :
 
 
Jag trodde länge att det skulle vara jobbigt att fylle 30, men jag har ändrat mig, jag tror att det största som kan hända en är att få bli gammal, ju äldre , desto bättre, er tid är NU, Ungdomen är så jävla ute !
Ungdomskulturen är död, vilket inte är så konstigt, ungdomar har inte koll på nånting , sesistiska och groteska, missbildade högstadieelever med näsor som växer som stora svampar i ansiktet, uttrycken, , totala brist på självdistans, attityden, humorn, proportionerna, förmågan att knyta an till andra människor, inget funkar för dem, de är nästan inte mänskliga, de finns inte,

Jag hatar  mig själv när jag tänker på när när jag var tonåring,  det fanns liksom inte mycket att tycka om, jag var halvt självsäker och halvt idiot, jag  rökte cigarretter som jag sprätte iväg över skolgården , jag övade in den perfekta rörelsen med fingrarna så att ciggen for all världens väg, det fick mig att verka svår och världsvan tyckte jag.  Jag fräste, jag svor och mobbades, jag sydde in jeans och målade svarta streck under ögonen...
Fortfarande kan jag inte tycka om den jag var när jag tänker på hur jag var, jag kan inte förstå hur jag tänkte på den tiden, jag var inte mig själv, jag var egentligen ingen alls,  jag var liten, hemsk och osäker
Det finns en outtalad överenskommelse att man måste förlåta osäkerhet, folk kan bete sig hur illa som helst, om det bottnar i dåligt självförtroende , men jag tycker osäkerhet är oförlåtligt , just för att det inte bottnar i någonting alls, det är liksom ingen där, ingen bor i tonårskroppen!

Det är ingen som ljuger om sin ålder längre, det är inte så konstigt, det finns ingen åldersnoja, det finns ingen som vill vara yngre längre, ingen som längtar tillbaka, ingen som minns sina tonår med fuktiga ögon, stackars små barn, gå aldrig in i puberteten, ni kommer aldrig att förlåta er själva !!!
 
Hahhahah Life Is Hard , Men En Dag Kommer DU Bli Lika Jävla Onödigt Underbar Som Jag ! ;)