egosworld.blogg.se

 

-Man ser olika dokumentärer genom áren, svenska som utländska, jag blir alltid páverkad av varje fall, vetskapen att det man ser är nágon annans öde gör deras smärta sá verkligt för mig 

 

tror det var ár 2004 som jag ság en dokumentär om en nyhetsankare för SVT 1 , Ulla som som hade fátt diagnos ALS, jag tror knappt jag visste vad det var för något, men av nágon konstigt anledning ville jag välidgt gärna se den här dokumentären, och jag minns att när det var slut var jag Sá tagen av dokumentären,,  hon överlevde inte, eller samma dag som dokumentären gick pá SVT1 gick hon bort,   Jag tyckte det var riktigt sorgligt och började läsa liter mer ingáende om henne och hennes liv... sedan gick áren, och jag kom aldrig över henne riktigt, inte den dokumentären, den var sá personligt, ochjag beundrar folk som i sin sváraste periiod i livet har den styrkan att med kärlek bjuda in andra för att ta del av deras smärta och kamp,  Mycket sved oxá för hennes dotter var med i filmen, visseligen "vuxen" och självständigt men det påverkade mej starkt, att veta att hon VET att hon kommer inom en snar framtid förlora sin mor, trots att hon försöker i dokumentären spela ganska sá oberörd, såsom jag uppfattade henne, ... 

 

Jag har undrat länge vad dokumentären heter för jag har ibland sökt efter den men aldrig hittat den, sá hade jag turen idag pá min sida, hittade boken hon skrev som antagligen blev en del av hennes dokumentär, "Ro Utan Oror", och samtidigt hittar jag dokumentärfilmen, vill väldigt gärna läsa boken men jag just nu är det ett máste för repris pá den här dokumentären: "kampen Mot Tiden"!   Den rekommenderar sá starkt, , taskig bild m,m. men det gör ingenting, det gár att se om man vill! den filmen fár mig att tänka pá hur förbannat sárbara vi är, tänk att nátt vi alltid tar förgivet bara rycks ifrån en? som att bara prata, eller skriva eller ta en promenad genom stan, eller andas utan maskin, vi är SÀ lycklig lottade sá länge vi har hälsan pá váran sida, för vi är verkligen ingenting utan hälsan.... vi kan vara framgángsrika och öga guld och pengar, vi kan vara den mäktigaste pá denna jord, men vad är vi utan hälsan?  hur mäktiga är vi dá om vi inte ens kan öppna en läskflaska? vi är verkligen sárbara, pá ALLA sätt och det kan verkligen skrämma skiten ur mig... sjukdomar, jag är tacksam sálänge jag fortfarande kan skriva, prata och gá, och ta en promenad utan att det behöver vara kamp mellan liv och död.!   Jag älskar citaten hon säger/tillägnar sin dotter: "din sorg är min tröst", det är allt som behövs.... din sorg över mitt öde är tröts mitt i kampen..!