10 Years Ago-
Kan ni förstå,
Ni som var med här när jag blev mamma och presenterade "new love in town" vid namn L.éon, Kan ni på riktigt ta in och förstå att min son blir hela 10 år nu på söndag ??"!! Han blir liksom 2 siffrig min lilleman!
Ni som var med här när jag blev mamma och presenterade "new love in town" vid namn L.éon, Kan ni på riktigt ta in och förstå att min son blir hela 10 år nu på söndag ??"!! Han blir liksom 2 siffrig min lilleman!
Jag kan inte riktigt ta in detta, så sjukt overkligt!!!
Sååå mycket som har hänt under de 10 åren!
10 år sen Min son gjorde mig till Mamma!
Ja, jag behöver säga det högt eller skriva det några gånger för att smälta det själv!
Jag minns hur envis jag var innan jag till slut gick med på att åka in till Helsingborgs förlossningsvdelningen.. Jag minns allt, jag minns när bilen rullade från våran port, hur vi vände oss om mot lgh och jag försökte memorera allt i det ögonblicket när bilen rullade, jag visste nånstans att när vi återvänder till den där lägenheten igen så är jag med stor sannorlikhet mamma till ett helt nytt liv, pojke eller flicka , det visste jag ingenting om där då !
Det skulle bli en överraskning..
Det skulle bli en överraskning..
Det var en sån där perfekt vårdag, solen låg på så vackert , man såg vårtecken överallt, men i ögonblicket bilen började rulla så föll det små vackra tunna snöflingor över staden, Jag glömmer det aldrig !
Jag glömmer heller inte att vi klev in strax innan 19:00, och när klockan var 20:15 efter 3 intensiva krystningar så kom min lilleman till världen.. Det är ett sånt där ögonblick jag aldrig kommer att glömma!
Det är också därför det känns Såååå overkligt att säga att på söndag den 3é April var det 10 år sedan jag upplevde det där ögonblicket.. 10 år sedan det där lilla livet kisade mot mig där han låg helt naken och var renare än något jag hade föreställt mig i mitt huvud.. Skulle inte han vara " blodig och grå och slemmig var min första fråga?"!
De skrattade åt mig och sa att han kom ut ren och fin och helt perfekt!
Perfekt liten pojke på 3425 gram och exakt 50cm lång!
Jag minns hur jag strax efter förlossningen gick in för att duscha medans de mätte och vägde han, och jag hör bebisgråt och ljud och kunde inte föreställa att det var MITT barn som lät därute, Det kan omöjligt vara så att jag får ta med han hem och leka mamma ?? Jodå det fick jag, och 10år senare är vi här.. Från H.elsingborg till att landa lite i B.orås för att sedan dra vidare till Bohuskusten och till slut har vi landat här, i Älskade G.öteborg!
Ja, det har varit en resa...
Det har varit allt annat än en simpel resa,
Det har varit allt annat än en simpel resa,
Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte alls vissa perioder funderade på att använda någon form av "Ångerrätt". för att jag helt enkelt inte visste hur man skulle hantera det lilla livet pch min nya obekväma roll som någons mamma och utan någon som helst stöd från något håll, Ingen mor att ringa till och bryta ihop hos som kan vägleda en.. När det har varit perioder då jag har känt mig sååå liten och varit på väg att falla totalt.. När han opererades och jag ville bara ha en stor och trygg famn nånstans som kunde ta emot mig när jag ville bryta ihop när jag såg han i hans värsta smärta!
Jag behövde någon som var lika rädd om det lilla livet som jag var!
Men där stod vi, helt ensamma , och alltid väg nånstans...
Jag behövde någon som var lika rädd om det lilla livet som jag var!
Men där stod vi, helt ensamma , och alltid väg nånstans...
Vi har tagit så stora kliv sen den dagen han tittade ut !
Sååå många flytt, och så många prövningar!
Sååå många flytt, och så många prövningar!
Jag har varit stark, jag har varit svaaag, så så svag, , jag har varit så säker, tidvis har jag varit osäker på om det här verkligen är mitt liv och min resa .. Om jag fick göra om, skulle jag göra om det ? Jag har behövt ställa mig de frågorna ofta för att inte förlora mig fullständigt i allt vad livet innebär när man är någons allt och de räknar med dig i precis allt, vare sig du kan hantera det eller ej .. Jag behövde ibland skaka om mig själv och bara komma till insikt att jag kanske inte har en aning om vad jag har gett mig in på som mamma och det är heeelt okej, men varje dag får bli att lägga en pussel för att se hur långt vi kommer att gå., Efter den inställningen har det mesta känts så mkt lättare, samma tunga ansvar livsviktiga ansvaret, men en annan inställning har gjort de sista åren så mkt lättare..
Samtidigt mitt i allt kaos såg jag vilken fantastisk gåva jag fick, en liten pojke som kom med så mkt innehåll.. Han var så stor i sin personlighet och jag visste inte alltid hur jag skulle hantera han, Ja, Han utmanade mig på alla sätt, Med han i mitt liv behövde jag köpa mig lite ödmjukhet och visa ömhet och kärlek,
Jag lär mig fortfarande, Han har öppnat en helt ny värld i min värld och ingen utmanar mig som han!
Han är SÅ klok, så fantasifull, så full av liv och så intensiv i sin kärlek,
Han är SÅ klok, så fantasifull, så full av liv och så intensiv i sin kärlek,
När han står där och dansar samma dans om och om och om igen så ser jag mig själv som liten, när jag levde och andades dans, inte en dag utan dans!
När han klänger på mig och pussar på mig och kräver all uppmärksamhet och skriver överallt och berättar för allt och alla som orkar höra hur mkt han älskar sin mamma, då speglar han mig själv, min kärlek till min mor...
Ibland ser jag bara hur olika vi är, men så finns det de stunderna då jag ser mig själv i han... Han är 1000 gånger bättre version av mig, men jag kan se mig själv i han...sättet vi älskar på, sättet vi är så säkra på att vi går rätt väg även när andra försöker vilseleda.. Vi är så trygga i oss själva i situationer där vi borde känna osäkerhet...Jag tror verkligen just det är våra lilla "superpower" tillsammans:)
Han är envis och så bestämd, vilket han fick från mig också och det är där våra vardagskrig landar mest ! Det är våra största utmaning som kommer sätta oss på prov genom livet..
Vi har sååå lång resa framför oss, men resan som har varit måste jag få hylla nu!
Att vi överhuvudtaget lever och mår bra idag i det mesta,
Att vi överhuvudtaget lever och mår bra idag i det mesta,
Jag har landat i ganska väl i min roll som mamma, känner glädje och tacksamhet i mycket och hur han utveclas och hur jag utvecklas, hur långt vi har kommit! trots att jag firtfarande säkert inte vet vad jag håller på med så är det med viss lättsamhet jag låter det få vara osäcker och så hittar vi lösningar som passar oss längst vägen.
Tänk om 10 år, då är han 20år och myndig,!! :O
förhoppningsvis har vi överlevt tonårstiden, rebelliska tiden, osäkra tider när han inte vet vem han är, skola som sätter press på han , jag hoppas genom dessa prövningar så kan han ta livet med klackspark, att alla prövningar inte tynger för mkt och lämnar svårt avtryck, att ångest och deprission blir bara ett ord och ingen "egen upplevelse", att han inte utsätts för brott som förändrar hans världsbild för gott, att han inte hamnar på fel bana och tappar fotfästet fullständigt, att han inte tappar bort sig själv, roten av sig själv och att han alltid kan landa i den han är !
Jag hoppas samhällets ramar och normer inte begränsar han allt för mkt och alla lockelse inte drar in han i något mörk som han inte kan hantera, att han behåller några procent av det som fortfarande kommer att vara oförstörd inom honom.. Jag hoppas att kärlek inte gör honom ont, jag hoppas han aldrig skadar någon annan, a, att han inte är en av de som en kvinna kommer att frukta... Jag hoppas även att han inte ger sitt hjärta till någon som skadar den, jag hoppas han vet hur man vårdar relationer och att han dras till fina, genuina och oförstörda själar.. Jag hoppas att han alltid ska vara så oförstörd som man bara kan vara i en värld där så många kommer att försöka förstöra dig.
Ja, Det må vara långt till 10 år framåt i tiden, Men den resan börjar liksom nuuu, Det är skrämmande, Och jag vill bara fatta våra händer och gå genom livets alla prövningar snabbt och komma ut på andra sidan och kan tacka gud för att vi tog oss genom allt, några skrapsår men vi klarade oss, wow den kvitton skulle vara den optimala lyckan!!
Men vi kan börja med att på söndag fira hans oskyldiga 10år i livet där han fortfrnade är i min "famn"
och jag kan fortfarande skydda honom from the big big world!
Men vi kan börja med att på söndag fira hans oskyldiga 10år i livet där han fortfrnade är i min "famn"
och jag kan fortfarande skydda honom from the big big world!
Den här låten får mig att tänka på hans resa som väntar honom, frågor som kommer dyka upp, hinder som kommer stå i hans väg och när han vänder sig till mig i total tvivla och kanske söker tröst som ung man... Jag blir så sentimental när jag lyssnar på låten , lyssnar in texten och ser på videon!,!