Chanel

Letters From You-
Kategori: Kärlek Relation & Sex!
----------------
"Allt kändes både  bra, sammanflätande och med djup eftertanke.. Jag packade ner allt jag hade köpt till Ch.ristian och inväntade dagarna innan jag skulle skicka mitt paket till han, , jag kollade  efter så att allt var med,, och när jag känner mig som mest säker på att jag fick med allt och det bara  var 5 dagar kvar innan jag skulle skicka paketet så skulle jag hämta min post och där  ligger det ett brev i min brevlåda,...
ett tjockt Handskrivet brev... Från Ch.ristian.... !  "
 
WTF!!! ??! 
 
-------
Fortsättningen Följer Nu... 

Jaa, , Från ingenstans får jag ett tjockt handskrivet brev och ingen avsändare stod på brevet och hela jag skakade där jag stod, ja min första reaktion var svettiga darrande händer, vet egentligen inte varför den där direkta känslan för jag kunde ju inte döma vem brevet var ifrån  jag öppnade sbabbt brevet, redan vid postlådan, jag slet upp den riktigt fort och gjorde nästan sönder själva innehållet, egentligen  såg brevet ut som vanligt post ihop med alla andra brev men det var nått som skilde sig från de andra, ajg skakade när jag tog upp just detta brevet trots att kuvertet såg ut som de andra kuvert man får när man får post från läkaren och grabbens skola mm , men det här kuvertet gjorde mig så nervös  och jag kunde inte vänta innan jag slet upp den, ser att det är tjockt brev  första jag hinner läsa är " Chantal, du var mitt ljus i allt det mörka"!
 
Den lilla meningen kom som en kalldusch över hela mig, Jag förstår inte den starka reaktionen och jag trycker snabbt tillbaka brevet och bestämmer mig själv för att gå in och slå mig ner innan jag jag fortsätter att läsa.. L.éon var på skolan så jag kunde i lugn och ro smälta alla känslor, jag la mig på sängen och skakade fortfarande som ett asplöv, det var riktigt längesen jag reagerade så starkt,  jag skakade så mkt att jag ville spy, vågar jag läsa vidare , kommer hans brev att "förstöra allt jag planerat att skicka"? är jag redo för vad det än må stå i brevet ? , , här var jag i MIN egen bubbla och tänkte aldrig tanken att ett brev kan komma ikapp mig... men där satt jag nu och kunde knappt öppna brevet för alla känslor bara forsade genom kroppen, första tanken var att han skulle skriva om hur mkt han ångrar att han tillät sig komma mig så nära då det är det största han har problem med, låta folk komma han för nära, och här visste jag och kunde känna hur han skalade av sig för mig, tog av plagg för plagg och tillät mig se alla hans ärr på kroppen och var de kommer ifrån, så min största oro var alltid att han skulle må ännu sämre av tanken att jag går iväg med hans "blottande själ", nästan som att jag kom och stjäl nått mkt värdefullt av han och jag kände viss typ av skuld och jag ville ogärna höra han bekräfta detta.., trots att jag hann läsa första meningen så var det inte nog att lugna mina nerver, brevet kom verkligen från ingen-jävla-stans, jag tänkte mig många olika scenarier men fan inte denna,  Först tänkte jag att han förstörde min största gåva jag skulle skicka till han , eller inte förstörde men jag ville ju vara först, jag som lagt tid och själ på detta, jag glömde att tänka över hur hans process såg ut, då han heller inte hörde av sig till mig tänkte jag inte så mkt på det, jag har ingen behov av att veta om han tänker på mig utan jag fick fokusera på vad jag tänkte och kände opåverkad av vad han gör och hans känslor.. ,,
 
Jag hinner tänka alla möjliga tankar innan jag tar ut brevet igen för att läsa... Nånstans trodde jag att han av ilska och stolthet bara slängde våra känslor i sjön och gick vidare med livet som inget hade hänt, han har oerhört mkt stolthet och nånstans tror han att det är stoltheten som gör att han inte kan rasa, vilket är heeelt fel, att våga vara sårbar och äkta mot sig själv oh de man verkligen håller kärt är det som kommer hålla oss från att rasa, stolthet äter upp oss inifrån, jag om nån vet den saken, min stolthet har tagit både människor och friheten ifrån mig, jag har alltid varit den att jag vänder och ser aldrig mer tillbaka,  jag kan tänka på det men sällan med djupare känslor, såpass att vissa tänker i vissa anseende att jag måste vara psykopat men är det meningen att vi ska gå en längre väg tillsammans så kommer vi, om inte och du inte lämnat särskilt avtryck hos mig då släpper jag dig utan att knappt nämna dig igen för jag kan verkligen städa ut personer utan att ens tänka på det,, Men den här gången var Ch.ristian den som ständig gick bredvid mig även fast att han fysiskt var i Sthlm så var han ändå med mig, jag kunde känna han och jag kunde möta han i mina tankar , inte på ett ledsamt sätt heller utan det var bara självklart att han var i luften , kändes som att jag fortfarande tillhörde han oavsett om vi är tillsammans eller inte, den biten spelade liksom inte så stor roll, det var hans närvaro som spelade roll, jag accepterade för mig själv att min själ på något sätt är sammanflätad med hans, Ibland kunde jag svära på att vi möttes samtiidgt i tanken  Men jag fick slå mig tillbaka till verkligheten igen att dagens människor inte vet vad djupt kärlek verkligen betyder, utan folk blir ihop för att bli ihop och byter ut varandra snabbt när det tar slut för i slutändan så är det  "Vem som helst som kan fylla deras tomrum som är deras rätta", så kanske är han också av den arten, arten som ser förhållande som en "självklar grej bara för att man är singel, den där arten som är mer kär i kärleken än de är i enskild person, den arten som inte väntar på den riktigt stora kärleken utan dom hittar sin " utan påskyndar processen för att slippa ensamheten och sedan går dom skilda vägar och trots att de har delat hemlgheter och sin sårbarhet och sitt hem med denna personen så är personen som en främling för dem idag, , Like somebody i used to know..
 
Trots att jag kände till Christians karaktär mycket väl  för att ens tro att  han tillhör den vanliga arten så kunde jag ändå inte låta bli att isåfall ha förståelse för att han kanske tappar sig själv lite på vägen i början,   för vi vet att sorg , stolthet och våra ego kan ibland locka oss på fel väg.. , det kan driva oss in på en annan väg som vi eentligen inte vill vara på, det kan ta oss till platser där vi inte hör hemma , till människor som inte är menade för oss,  Vissa fejkar det tills de lurar sig själva att dom är lyckliga och med rätta personen , så varför skulle inte han kunna fejka det och försöka bli den där arten som egentligen är så långt ifrån vad han är, men det enklaste är ju ändå att  motarbeta sina känslor, låtsas gå vidare, träffa nån som är "snäll och fin och omtänksam som man kan ha ett fungerande relation med även om personen inte är den personen som skakar om din värld med passion och unik känsla utan personen liksom duger i många avseende", det är ju det enklaste, att göra det enkelt för sig, glömma Ch.antal och städa bort henne fort som fan, hon var här en kort stund och hon ska inte lämna avtryck efter sig, städa ut henne fort som fan... jaa, jag tänkte att hans stolthet och försök till att "överleva " den första inteniva perioden skulle lätt kunna leda han på fel tankar där han tvingar sig att lura sig själv, dra över en brud för att släppa mig , radera mig överallt, vilket han gjorde, han raderade inte bara bort mig, han raderade alla konton , instagram och facebook, han tog bort allt samma sekund som vi skildes åt...är det konstigt att jag tänker att det är hat som fyller hela hans kropp ?  Jag levde dock vidare på min känsla att det vi hade kan man bara inte "avsluta", det kanske fysiskt tar slut men jag kände att vi var så mkt mer än det, Om han förnekar det så får dt stå för han, det kommer ändå komma ikapp han , det visste jag, vi möttes på ett sätt som var så mkt större än ett möte mellan en kvinna och en man, det var mer än ett "förhållande, pojkvän och flickvän", Jag vägrar lura i mig annat bara för att vi går nu skilda vägar,  Precis som i den här låten, man kan känna att det är förlust av inte vad som helst, utan det är something special...

 
Willie Nelson-
"His presence is still heavy in the air
Oh what a taste , Of human love
It was more than just a woman and a man
It was love Without disguise
And now my life will never be the same again

 
 
 
vill ej lämna ut exakt vad han skrev såklart då den var så blottande på så många sätt, men kan dela Små "citater" ur brevet  som träffade mig och fick mig att bara känna oerhört längta till han, att jag önska vara där och krama hårt om, bara lägga mig där, i  hans famn igen och fortsätta vara allt vi aldrig fick nog av   :
 
"Jag må aldrig ha älskat en kvinna så som jag älskar dig, vilket alltid var min största rädsla när jag var med dig, det var alltid du som skulle tvingas släppa mig för jag släpper dig inte  "
 
"Mycket av det du skrev i ditt sista meddelande stämmer, men jag hoppas du en dag kan se tillbaka och se att det fanns mycket bakom det dystra inåtvända personen som jag har blivit , jag vill vara fri från allt som som tystade mitt skratt, i ditt sällskap var jag alltid lycklig, jag behöver hitta min egen lycka och jag har alltid undrat när jag ska påbörja min egen själsresa, men jag inser att den resan började från stunden du kom in i mitt liv" 
 
"Tiden med dig vet jag var de finaste stunderna i mitt liv, det var du som var ljuset och glödet i allt vi var och jag kommer alltid komma ihåg hur jag jagade bort mitt livs största kärlek"
 
" Dem finaste ögonblicket var när jag såg på dig och kunde känna din lycka och din frihet, jag hoppas jag en dag kan vara så fri som du är idag, vi båda har haft ett tufft start i livet men du har varit modig och du har inte låtit mörkret ta över dig, du lät aldrig mörkret vinna, idag när jag ser på dig så ser jag att jag lät mörkret ta över mig och jag förlorade livsglädjen på vägen, jag förlorade mig till smärtan"! 
 
"Jag vet att rädsla smärta och besvikelse är det som har tagit över mig som människa  men med dig började jag snabbt känna igen känslan av lycka och frihet och efter  dig och efter dina sista ord så vet jag vad jag måste göra, det är dags för mig att bli en fullständig människa igen, jag måste genomgå min egen resa och när jag ser tillbaka nu så vet jag att min resa startade egentligen redan när jag mötte dig,  Chantal, Jag vet att jag kanske aldrig mer kommer få se dig djupt i ögonen igen och se din själ men jag önskar att våra själar möter varandra i ett annat liv eller kanske i en annan framtid, för jag Vet att vi två var menat , och du kommer alltid att finnas i mina tankar.. Min själ, min energi och mitt ljus är fortfarande riktad mot dig /Din Ch.ristian
 
 
Hans Brev bringade tårar back to my life, Jag grät för allt jag kände, alla tankar jag tänkt, alla drömmar jag drömt och känslan av att varit ett med han hela tiden. Jag grät för jag kände den där obrytbara samhörigheten med han, jag kände hans sorg över det som hände mellan oss, Jag förstod att det tog knäck på han , inte bara avbrottet men hur allt hastigt bara försvann , allt det han började planera sin framtid med, hur jag kunde ena sekunden vara på väg hem till han men istället slutade med att vi båda förlorade varandra på ett ögonblick, det var som att hans största "rädsla" besannades och han gjorde  ett desperat försök satt lå sig fri från den hemska känslan av tomhet men han kunde inte frigöra sig från den känslan,  Han skriver även att första tiden tog väldigt hårt på han då helheten av hans liv slogs i spillror, egentigen inte bara på grund av att det tog slut mellan oss , men för att han insåg att han har försökt bygga stabilt "hus" men glömde lägga grunden och en liten spelpjäs drogs bort och livet rasades, det var exakt min rädsla, att hans nuvarande mående inte tål hårda slag och svåra motgångar, han om nån skulle man tro är tålig men han har tagit för hårda slag av livet och han är inte nedslagen men han har brytit många ben i kroppen, han vet om det men han vandrar vidare då det fortfarande går att "stå på bena" om ni förstår hur jag menar.. 
 
När det tog slut mellan oss så var det som att han ställde sig själv mot väggen och ifrågasatte hela sitt liv och dom stora kliven han inte tagit och den vägen han egentligen vill ta.. varför har han inte vågat tidigare? trodde han att han skulle smita från sig själv? 
Han ställlde sig själv mot väggen och lyfte de stora frågorna-
 
Frågor jag själv ställt till mig själv, när tror jag att denna person skulle vara redo för att hitta den fullständiga lugnet i sig och bli förälskad i sin inre frihet? när kan denna personen vakna utan att stressa över allt som sker och existerar, stressa över världens alla frågor och universum och alla galax.. Kommer han någonsin se kärleken i ögonen utan att det skrämmer han ? kommer han kunna älska sin dotter utan att ställa omänskliga krav på sig som slutar i djup besvikelse och ångest över att inte vara tillräckligt bra pappa? Jag har nog aldrig sett en ung man älska sitt barn så hårt som han älskar henne, han älskar henne på ett sätt som gör han total sårbar ist för att vara hennes trygghet,  han är sååå rädd att misslyckas med sin roll som pappa , såpass att oron tar över ist, han vet inte hur han ska älska med behag, bara andas ut och älska och njuta av känslan, han vill rädda allt han älskar, det är oxå den kärleksstyrkan jag faller för hos han men det är det mest osunda för hans hjärta , han är inte fri i sin kärlek, kärleken stryper han,  , skulle han någonsin kunna älska såpass att han hellre lever för kärleken ist för att dö för den??  Jag romantiserar inte längre när folk säger att dom kan "dö för sina barn eller sin familj och kärleken", istället vill jag höra att du inte vill dö för mig utan du vill leva för mig, det betyder verkligen 2 olika saker, det är "lätt att dö" men det är svårare att leva så välj livet för den du älskar, dö inte för dom, detta sa jag till han en gång men han förstod aldrig riktigt vad jag menade när jag sa at jag nog inte skulle dö för min son, utan jag väljer att leva för han, nu i efterhand är den meningen ett av de alla våra samtalsämnen som han tänker tillbaka på och förstår djupet i det mer idag...
Vikten i att älska utan att det behöver grunda sig i rädsla för något, ,han älskar väldigt få personer i sitt liv och har aldrig haft något djupare relation till "äkta kärlek" trots ett par väldigt lång relationer så  erkände han  att dottern är ändå den första riktiga kärleken i hans liv efter bortsett från mamman, så det blev istället att han lever för att beskydda sin dotter mot allt som existerar i världen  ist för att låta henne leva och prova sina vingar och han kan vara som en stödpelare och bästa hejarklacken i hennes liv, vara något fantastisk och tryggt som hon kan luta sig mot när hon behöver, inte någon som går först i kön och  slår hål i allt han ser för att "skydda" sitt barn mot livet, livet funkar tyvärr inte så, Vi alla älskar på olika sätt tack vare våra bagage, vi har olika sätt att uttrycka och bevisa våra kärlek på beroende lite på våra erfarenhet och hur vi har lärt oss älska.. Hans mamma fick cancer när han var 7år gammal och ägnade nästan hela sitt liv åt att förbereda sig för sin mors bortgång, hela hans liv handlade om cancer och kampen mot döden och att beskydda någon man älskar och behöver mest av alla..  jag förstår var hans kärleksstyrka och hans sätt att älska på kommer ifrån, det är delvis hans unika och intensiva sätt att älska så hårt som fick mig att önska bli älskad av denna själ, jag måste få känna smaken av att bli älskad av denna intensiva själ,  för världen var han säkert inte den som har nära till sina känslor då han är extrem inåtvänt (introvert) person, , Men att komma en sån person och bli berörd av denna person är nog mer berusande än den starkaste kärleksdrogen ! 

Så När jag då möttes av rader av hans ord och hans blottande hjärta  i brevt så var det så skönt att få det bekräftat, att vi visst möttes och något magiskt hände mellan oss, det var inte vilken romans som helst, inte vilken kärleksmöte som helst,  , det var heller  inte bara jag som kände det, och att allt vi sa till varandra var sant, att vi möttes av en anledning, ödet förde oss samman, att det var meningen att vi skulle mötas i livet  nu,  vi lämnade starka avtryck hos varandra som kommer alltid påverka oss, vi påverkade varandra på ett sätt som gör att 20-30 år från nu kommer vi nog tala om den andra som man talar om någon i gamla kärleksfilmer text från filmen dagboken eller titanic, att man berättar om en person, som passerat dig en kort ögonblick i livet men lämnade livstid avtryck efter sig..  han skulle vara den jag skulle tala vackert om när jag sitter gammal och grå på en gungstol och talar om gammal kärlek som aldrig rostar ... Vi skulle leva våra olika liv men vi skulle alltid möta varandra när mörkret faller och vi drar täcket över oss, oavsett om vi lever själva eller lever med någon annan, oavsett om vi är nöjda med sin tillvaron  och  är nöjda med våran "livspartner" som är mer  "anpassade" för "svenssonlivet" och  för det enkla, trevliga och  medelmåttigt livet  så  kommer vi alltid vara de som kommer mötas och omfamna varann i mörkret, i tankarna och i hjärtat, våra själar skulle vandra vidare hand i hand till evigheten...
Detta livet kanske inte var menade för oss och 
Om vi inte ses i en annan framtid så kommer vi mötas i ett annat liv.. Det var vi båda övertygade om!
 -----------------------
Jag var väldigt tillfreds med allt när jag nu packar ner hans små gåvor och postar iväg det relativt stora paketet som det ändå blev, mini handbok som jag gjort själv, mindre böcker som skall övertyga dig om att ta steget mot din själsresa, hans stora energisten jag köpte till han, usb med fina inspirerande låtar , och ett långt brev , Jag postade allt och hoppas att de skall komma fram väl, med allt detta ska han få det bevisat att han heller inte är ensam om att vara så övertygad om vad vi hade och vad det betydde, nu vandrade han bara runt med oron om att jag hatade han och inte ville veta av han, han gick runt med ångest i bröstet och tänkte att jag bara har slängt bort han och gått vidare med mitt liv.. han var rädd för att jag enbart kommer minnas han som ett mörker och inte det fina vi delade, han var så orolig att att han skriver att han mår fysiskt illa tanken på att jag inte komma minnas oss utan att jag ist kommer minnas vad jag var rädd för att vi skulle bli..  Jag längtade tills han skulle få sitt paket lagom till hans födelsedag , detta skulle golva honom , speciellt när jag tydligt skriver i brevet att hans brev kom när jag själv var på väg att skicka allt detta till han som jag har samlat på.. vi ska äntligen bekräfta vandras känslor . Han ska snart få veta att han inte är ensam  i sina känslor och hopp blandat med tvivel om var den andra är i livet nu . jag längtade tills stunden han äntligen kan pusta ut och säga till sig själv med ett litet leende på läppen :
"I Kneeew  It, I Knew She Was Real And We Was Real 2 <3  ! ! 
 
My Heart Belongs To You-
Hoppas ni har haft en bra helg och start på veckan,,,
Här har det varit bra och helgen är redan över och snart är en ny helg här, helgen handlade delvis om att höststäda lite och Jag prioriterade ju även  att äntligen blogga ordentligt med extra extra långa inlägg om inte bara relationen med Ch.ristian men oxå om hur jag ser på relation idag och hur jag och Ch.ristian kom att mötas och vad som föddes mellan oss och vad som sedan hände , ni förstår nu att jag behövde extra etra extra tid med tanke på de långa inläggen, men det  behövdes, enda sättet att berätta om oss så nära verkligheten och mina tankar som möjligt,  ville inte bara kasta fram att "vi ha  avslutat allt och jag sa fuck off till han, bye bye next",  utan jag ville verkligen berätta var i livet jag står när det kommer till kärleksrelationer och eftersom att så många var så nyfikna på vem just Ch.ristian var som "snodde mitt hjärta så direkt" trots att jag "aldrig blir kär eller vill helst inte kasta mig i relationer, , men sanningen är som nämnt  att ingen relation är någonsin intressant för mig om jag inte blir berusad av en person , och hur ofta blir man berusad av  människor ? dem är få... så jag har fullt förståelse att vänner har stora förväntningar och palnerar mitt flytt och giftemål allt det där när jag för engång skull stolt visar upp någon så öppet och på ett självklart sätt visar min kärlek för denne,  som att det är personen jag skall dela mitt liv med,.. men hur perfekt match vi än var för varandra på SÅ många plan, från enkla saker till stora avgörande saker  så räcker inte det allltid, naivt att tänka att kärleken löser allt resten som kan vara avgörande för att få ett lyckligt förhållande .. Kärlek kan lösa allt för tillfälligt när det är smekmånad och inte livets tygnd r på ens axlar .. men inte flera år senare när verkligheten inte längre är som dans på rosor utan som volt på taggtråd, ..
 
ibland behöver man prioritera sig själv  och de visionerna  man själv hade  innan någon kom och skakade om ens värld på ett berusande sätt, . det är lätt att vara förälskad i den där väldigt speciella personen och tänka att "allt löser sig", men jag har passerat den fasen i livet , idag så prioriterar jag verkligen mig själv och jag väljer lyckan och välmåendet om och om igen före allt för jag VET vad  lycka och glädje och ett brinnande ljus i ditt hjärta kan göra med dig , det kan förändra Heeela din värld till det bästa, på ett sätt som inte ens "kärlek" kan komma i närheten utav, och när du når den punkten och möter någon annan som liknar din själsfrände som oxå  som har kommit till en healing place, förstår ni hur mäktigt era liv kommer att vara`? förstår du vilken nivå av lycka ni kommer uppnå? du kommer fråga dig varför du inte prioriterade detta tidiare i ditt liv...  Jag brinner mer för den frågan idag mer än något annat,  Det är den enda relationen som jag tror kan rädda ditt liv, Relationen till dig själv ..!  
 
jag vet verkligen hur det känns att vara i botten av sina känslor, kvävas av sina demoner och hur det äter upp ens själv, detta har gjort att när jag tog mig ut levande ur mitt egna mörker  så kan jag  luktar mig till "psykisk ohälsa" på långt håll,  det skrämmer mig inte först, jag vill genast  antingen visa dom en väg ut eller peppa dom till förändring men jag skulle aldrig "dela vardag och hem med någon som inte är 100% läkt och  är så redo för att  upptäcka livet på nytt, de små tingen som de stora, livet blir ett nytt äventyr på nytt, gamla upplevelse med nya känslor och nya upptäck utan känslomässigt begränsning! Att vara levande död kommer att vara ett minne blott ! 
Så nu vet ni vad som gjorde att jag tvingade mig själv att på ett dramatiskt sätt avsluta våra relation även fast att det var det sista jag ville .. Men jag tänkte nog mer : Nu eller aldrig, jag kunde levt bra med han ett halvår till utan problem eller 1år till men jag skulle alltid vetat att det är något som behöver göras oh det skulle kännas som att man skjuter fram det bara..  Och jag passade på nu för att det ska vara "lättare" , lika bra att göra det när man är såpass stabil , vad är det som säger att man alltid kommer vara så stabil i sig själv ovh sina känslor ? Min största rädsla var att kasta sig nu eller senare i samborelation med Ch.ristian utan att han har genomgått sin egen personliga resa! 
 
Jag har fått några samtal av er efter mitt inlägg för att förklara var vi är idag och om det är slut helt eller vad som händer,  jag kommer återkomma med det, men som jag skrev så sa han att det var hans sista sms när han swishde mig för att jag skulle ta mig in på hotell och därefter sa han att han aldrig mer kommer att höra av sig och med hans "stolthet" så visste jag ganska så direkt att han menade detta.. jag skrev ju också att han skulle ha ett bra liv och även jag menade det..  Så vi båda visste att  det var slutet på rikitgt! 
Vi åkte iaf hem efter avslutet i Sthlm och första dagarna mådde jag som en dröm, som en krigare som vunnit sin kamp, jag känner mig alltid befriad när jag slår hål i saker,  jag mådde väldigt bra i säkert 4-5 dagar, jag tänkte inte på han och när jag gjorde det så var jag bara ilska, ilska över att vi kunde haft ALLT , två personer som verkligen hittat sin person och vi bara slarvar bort skiten, FAN ta han oh FAN ta hans svårigheter, Fan ta han att jag inte kunde hjälpa han, jag var fast i mitt Ego,  Mkt för att det nog var första gången någonsin i mitt liv där jag gick in i relation och var riktig jävla frisk i huvudet oh i hjärtat, där jag är känslomässigt fri och jag är sund i relationen, jag är mån om personen och jag skulle nog bli utsedd till "tidernas flickvän" för jag var allt som jag aldrig kunnat ge tidigare i andra relationer, jag var så ren och oförstörd för första gången i en relation,  var så engagerad i han och hans mående  och jag spelade  inga spel mot han, jag raderade alla som skulle försöka vara ett hot för min relation, , jag blottade mig utan att känna mig sårbar, jag gavv hela mig till någon och jag var oskadad, av det, jag var bara lycklig och enkel i det hela , han kunde ibland stanna upp och säga att jag är för bra för att vara sant, jag såg fram emot att motbevisa honom för jag visste att för första gången var det så bra som han upplevde, det fanns inget dolt i garderben, inget att avslöja eller försöka vara bra för att rasa sen, utan jag var så bra som han upplevde mig...  dom som tidigare haft relation med mig har varit i relation med en mycket själslig skadat Ch.antal, jag hatade män som kom mig för nära, jag var ren psykopat , jag kunde spela oskyldig för att sedan fucka upp situationen och jag njöt när jag satte eld på allt, det var en kick som var beroendeframkallande.. Jag var ett mörker hela jag och många stod ut med mig ändå, därför borde jag om nån veta bättre vilken värld Ch.ristian säkert brottas med..  Men med min friskhet så var jag nu mer  krävande på ett annat sätt n jag vill att alla som vitsas runt mig (nära mig) ska ha livsglädjen kvar, , vara passionerad för livet och ge sig hän åt livet.. Allt mindre än det skulle stå i vägen för mig , Men mannen som jag förälskade mig i ville jag ha , jag var inte klar med han, jag ville inte släppa taget , jag ville ha mer av han, uppleva han mer, fortsätta våra timlånga samtal på kvällarna och nätterna när vi försvinner i djupgående prat och mkt skratt.. vi kunde aldrig riktigt lägga på,,  trots daglig samtal i timmar så hade vi alltid mer att gräva fram , tala om, drömma om, fascineras över ,hos varandra och livet och universum! Allt var möjligt i våra värld!

Allt detta kom ikapp mig efter car 5 dagar efter uppbrottet ,  det kom ikapp mig att jag inte kommer få hålla om den här personen igen , höra hans skratt i andra luren eller se världen från hans ögon, jag kommer inte få  krama han hårt som jag gör var gång vi ses igen ,jag kommer inte få lov att älska han hårdare coh visa det,.. se hans genomträngande blick älska med min själ, !!! fuuuck me! 
Det började komma ikapp mig och jag visste såklart att det skulle komma ikapp mig,saknaden av denna personen, ångra hur jag tog pistol och sköt han.. oavsett om jag ville  se han bearbeta sina svårigheter så behövde han inte mig som spottade ut agg och förlöjligade hans svårigheter.. hjärtat började hoppa i bröstet på mig, Jag älskade ju denna personen på riktigt, det var inget trams, det här skulle inte försvinna så lätt, jag kommer för första gången sen 2007 att vara "Olycklig Kär", 
Det kan låta dramatiskt men jag änvder olycklig kär så att ni ska förstå bättre, men jag kommer älska någon och någon som djuuupt inom mig tror mig veta ÄR min person kommer jag leva ifrån, vilken typ av "relation" jag än skulle komma att kasta mig in i framtiden även om det är någon som oxå känns väldigt specellt så kommer jag alltid att "nöja mig" för den perfekta för mitt hjärta och min äkta kärlek släppte jag nyss taget om. Allt efter han kommer vara medelmåttigt, all kärlek efter det kommer smaka ljummet.. Han Var min eld, han var min största passion, han var mitt kick, Han var min kärlek som jag skulle älska långt efter vår sista gräl som lämnade bittert eftersmak efter sig  
 
För första gången på evigheter ligger jag i min säng och sörjer förlust av någon och jag tillåter mig själv att känna allt,,. Jag ser i minnet, bilder av oss, första möten, ögon och en genomträngande blick som brände sig fast i ens själ, våra första kyss , första gången vi tittade på varandra och visste båda att detta är mer än något vi upplevt tidigare, , oavsett om vi bara skulle få en veckas upplevelse av den andre så skulle det vara den bästa upplevelsen av en annan , det skulle på något sätt ändå vara VI,, det ÄR vi  , oavsett vad livet har i behåll för oss..  Jag kollade i mobilen sista timmarna in på natten och  jag vill se ett nytt meddelande från han som alltid hör av sig ett par tre, fyra gånger på en timme och jag likaså,  vi hade alltid något nytt att säga till varandra, det tog liksom aldrig slut, vi var uppkopplade ständigt med varann, men nu var det bara tyst, en veckas tystnad från mig och från han,  jag kollar in i mobilen för att läsa hans fina medd  men vad jag sprang på först  var våra sista gräl, mina sista hårda ord: "Har du ingen självinsikt eller vad är det som är så svårt skadat i dig "?"  OSv osv..
Medd var lång och den var råå..  Sedan var det bara tyst, 

 Tystnad och Saknad  Var det enda som fanns kvar Efter Vår sista  Sista gräl !
Dagarna gick och timmar blev dagar och dagar blev till veckor och snart hade det gått precis 3 veckor sedan avskedet och uppbrottet..  Jag har hunnit uppleva alla slags känslor och jag kom till insikt att jag gjorde ändå rätt , kanske på fel sätt men ändå rätt, just nu i våra liv skulle Han inte kunna ge mig den fria och och sorglösa relationen som är det enda alternativet för mig just nu i mitt liv.. .  Så på ett sätt var det rätt, men jag var övetygad om att han är min att älska, min att supporta, kanske på distans men jag ska försöka komma till ro med allt som hänt utan bitterhet eller vrede eller försöka övertyga mig själv om att han han var "Ändå inte bra för mig", det skulel vara lögn och jag skulle inte kunna lura mig själv, jag får helt enkelt erkänna att tiden från min sida var helt rätt, men hans tid i livet var inte rätt.. , jag ska ta min tid att acceptera detta utan massa annat bortförklaring , det hjälper inte att förneka eller försöka sudda bort känslorna,  han var kort tid i  mitt liv men lämnade avtryck på ett sätt som bara din själsfrände kan göra.. ..  Jag brjade köpa små gåvor till han, saker som fick mig att tänka på han, mest i dem mysiga utikerna på haga, saker som skulle kunna vara liten hjälpmedel i hans resa, han är som sagt mkt spirituell person som många perioder i sitt liv ägnat sig åt meditation sen barnsben med sin mamma, så jag visste att han trodde på energier och meditation och olika övningar ..  så jag letade böcker hur man kan frigöra sig från sin smärtkropp, olika övningar och de sju nycklarna till läkning av energikroppen,  Jag hittade så många fina och betydelsefulla saker, Han skulle snart fylla år så jag ville sända han lite gåvor, han hade sett fram emot att fira bara med mig, han kollade hotell och vi skulle till Yasuragi om jag fick ordning på barnvakt.. Vi såg så fram emot detta, han räknade dagarna, och nu skulle det inte bli av, jag ville visa att jag var med han iaf ,,
 
Jag visste inte om han hatade mig vid den här tiden men det var oxå okej, det var viktigt för mig att skicka gåvorna till han, köpte en större sten typ kristall grej som han såg och ville verkligen ha men det var stängt, jag köpte denna då den ska ha viss betydelse , jag samlade på mig massa positivt som jag vet skulle hjälpa han,  en annan intressant övningsbok och berättelse om hur barndomens prägling påverkar oss senare i livet, speciellt i viktiga relationer och så olika tekniker på hur man kan jobba med detta.. 3 mindre böcker som har så mkt fint  innehåll att jag och S.ofia vill köpa egna, man blir så inspirerad till ännu  bättre välmående,  vi ska beställa alla 3 till oss  också..  inte stora inte för tjock och det innehåller mkt intressanta övningar, inte just den boken på bilden men nästan samma sak, den jag köpte är mindre , en sån bok ska inte trötta ut dig utan inspirera till att vilja ha mer och då kan man köpa större böcker senare om man vill.. Lite smakprov gillar jag med car 50 sidor,... ni ser även stenen jag köpte, lila, lite mindre än den på bild men det är samma sten  och modell typ, lite som vulkan väl? minns att han ville ha den men som sagt så var det stängt då han var här så det var viktigt för mig att få med denna energisten..

Jag gjorde även en mini handbok  med fotografier och citater som jag tror kan betyda något i hans resa..  Jag var övertygad om att  han kanske hata mej men jag tror han kommer ta tag i att kansek ta den där spirtuella resan han pratat om så mkt, där man genomgår en tuff månad och möter sin största skräck långt ut i djungeln och när du är klar där så blir du som en ny människa, det är den tuffaste resan har jag hört många säga , han var rädd för den resan men han visste att det skulle bli nödvändigt för att tex frigöra sig själv från saker som sitter så djupt rotad och som vägrar försvinna, det slutar med att han stänger av ist och lever livet som vanligt och prioriterar inte sig själv alls..  i Den där citatboken hade jag ett par bilder från våra möten , stunder där jag såg 100% lycka och glädje och ljus i han, han var som ett  barn och omfamnade livet med mig, jag ville påmninna han om de stunderna så någr av dom bilderna fick åka med..   Älskar hur alla bilder gjorde sig sen i boken, citaten jag valde ut mm, allt flätade samman på ett fint sätt., det var car 15sidor men ni får lite smakprov bara . Jag valde den här framsidans bild för det har en viss betydelse
 
 
 
 
 Den första citaten som kommer upp när han öppnar den lilla praktiska handboken är denna:
Sedan är boken på 15 sidor fylld med citat eller bilder ,
boken skulle vara den personliga gåvan från mig till han
 
Alltt var som jag ville  och den lilla handboken var pricket över i:et,  den är dessutom liten , typ lika stor som en större mans hand, perfekt att ha med sig överallt eller ta med sig.. och jag köpte USB och spelade in några låtar som också talar om ljuset och makten av ren kärlek, att älska någon osjälvvisk och det kan ibland innebära att släppa dom fria, en gammal gammal budha kvinnas röst te som talar lugnt om kärlek, genuin kärlek, kärlek  som inte tvingar in dig i något, kärlek som inte måste fylla våra egos behov och i bakgrunden så är det behaglig instrument av trumma mm..  allt på Usbn är behagligt och skön att lyssna på, det väcker lust i dig, lust till omstart, lust för harmoni i ditt liv, ..  det är såå fina låtar och låter som oxå inspirerade  mig i under min resa..  jag vill lämna det vidare till han, det var car 10låtar på USB.n och jag sparade den listan oxå för att lyssna på och möta han i det,.. ...  Enda jag var orolig för  nu eftter all förberedelse var min oro att han skulle inte ens hinna öppna odet stora paketet och han skulle slänga allt för att han kan se att  att de är ifrån mig, jag visste inte hur mkt hans ilska hade vuxit på 3veckor,  var han stod mitt upp i allt, jag stannade aldrig upp och reflekterade över det, utan det var viktigt för mig att nå han även om han hatar mig, jag ville att han skulle förstå hur sann min kärlek var för han, inte som bara i kärleksrelation utan hela mitt hjärta hejade på just han,   jag var livrädd för att han inte skulle hinna se allt fint som kan vara hjälpmedel.., han måste hata mig tönker jag, Han måste ångrat att han blottade hela sin själ för mig och tog mig så nära hans hjärta , han måste hata mig på djupet för allt jag slängde mot han,  , Men jag hoppas att han ska öppna paketet som skulle komma lagom till hans födelsedag.. Jag beräknade att paketet skulle skickas så att den ska vara framme 8é aug , dagen innan hans födelsedag den 9é aug..  Jag ville inte att han skulle vakna på sin födelsedag och känna ensamhet på sin 30årsdag , Jag ville finnas med han , kanske inte så som vi hade planerat, men jag skulle finnas med  !   Här är en av låtarna han fick med på spåret och är en av de finaste, Just den här versionen kände jag att jag ville dela dela till Ch.rstian , texten och musiken och allt är som gjord för han, han är en av dom som  verkligen tycker vi människor verkligen har förstört världen , han känner djup sorg över det och frustratiion  över att vi människor har tappat hoppet om att rädda vår  natur, blommor, djur och människor,  ibland tror jag han är en rikitg budha!  Den här låten är vekrligen mer än en favorit... Hoppades han skulle förälska sig i den med !
 
Allt kändes bra, sammanflätande och med eftertanke.. Jag packade ner allt och inväntade dagarna bara, jag kollade  så att allt var med,, och när jag känner mig som mest säker på att jag fick med allt och det var bara  5 dagar kvar innan jag skulle skicka paketet så skulle jag hämta min post och där  ligger det ett brev i min brevlåda,...
ett tjockt Handskrivet brev... Från Ch.ristian.... !  
 
WTF!!! ??! 

Fortsättningen följer...
 
 
Del 2: I Can't Tell Where The Journey Will End -But I Know Where It Start
 Fortsättningen  Av förra inlägget.. 
--------------
Trots att jag träffade den här personen som är som designad för mig så fanns det saker som kunde sätta hål i allt,  ,  Vi var sååå Lika på så sjukt många plan men så fanns det andra saker som jag inte kunde blunda för.. 
 
Med bådas intensivitet och hur vi brann djupt för allt som vi var passionerad för och trodde på  så är vi ju också dom som är mest dömda till att göra slut flera gånger eller ge upp för att det finns för mkt motstånd , mellan oss finns det på tok för många känslor inblandat ,   Ch.ristian är oerhört känsloperson när du väl lär känna han,, det är just detta jag älskar med han, hans känslor är så enorma men samtidigt vill han kväva dom för jag vill tro att han hatar känslor som han inte kan styra själv, känslor som gör han oerhört sårbar, han är inte van vi det, han HATAR att han inte kan styra sina känslor så att han han kan hantera våra distansförhållande bättre,   , han tycker att jag hanterar det bättre och tar det mer "lättsam" ,i våra relation är han  (hör och häppnar folk) den mest dramatiska av oss haha, vet inte vad min förvandling har gjrot med mig men jag är så jävla cool i alla situationer och känslorna tar inte över,  han är dessutom extrem introvert person så det är endast få personer  som får uppleva alla nyanser av han  och det är som en fin gåva att se hur han skalar av sig själv bit för bit för dig och det gör dem så sårbara , han känner sig oerhört sårbar i vår relation och ibland kan han tillåta sig själv känna allt utan behärskning, han berättar hur han vill dela hem och liv med mig, hur han ser oss fyra som en liten enhet, vår egen familj ska det bli av oss säger han och drömmer stort som ett barn som aldrig blivit sårad, han ser fram emot att vi flyttar in och det är vårt hem nu säger han om hans hem.. , men sedan kommer rädslan, jag kan lämna han eller såra han djupt, tänker han, då jag är så lättsam av mig så blir jag ett hot mot hans hjärta, det är vad killar blir idag i  möte med mig, dom blir oerhört rädda för mig, de tror inte dom kan lämna avtryck i mitt hjärta, jag är så frii, dem tror att jag har makten att  kan såra dom och  kommer snabbt vara gkömt kapitel i min bok, , jag kan försvinna när som helst utan spår av dom på min kropp, det är vad killar tror och det stämmer såklart, , men jag visste ju att Ch.ristian oroade sig för absolut ingenting för han var inte vem som helst och vi har varit brutalt öppna och nakna med varandra och det behövs nästan inga ord för att förklara vad vi kände för varandra, ,. Men han brottas ofta med sina känslor,  det visste jag tidigt,  djupa känslor som bottnar i tragedi ur hans liv,  han är inte läkt än, knappt börjat sin resa och i början tänkte jag WOW; här är en person jag kan inspirera till förändring, det måste betyda nått, att "gud" lät mig inte möta denna person först jag kan ge han nått som inte är skadligt, , jag såg det som meningen att jag skulle möta denna individ just den här i tiden av mitt liv, , låta han inspireras av min resa hit och se han resa sig, det fanns så mkt liv i han och jag vill se ljuset i han,  Jag såg att ett ljus tändes i han när vi möttes men jag ville inte att han skulle leva på det, ett sånt ljus slocknar, jag är inte svaret på alla hans frågor  , han behöver ett ljus i sitt liv oberoende av kärlek  eller framgång, , han behöver en själslig resa kände väldigt  tidigt och jag såg fram emot det för jag trodde på att han om nån kan detta, , för många lever vidare i livet med sina ärr och det påverkar hela deras liv på ett sätt som dom själva inte ens vet om,  folk går på mediciner och folk har panikångest och folk har alla slags ångest och folk är folksskygga och folk tar självmord.. Det är det ena och det andra, få tar sig tiden att göra något först det är försennt,  med hans livshistoria visste jag att han skulle behöva bearbeta SÅ mkt i sitt liv och han kan det, ljuset i han är inte helt släckt än, man ser hur hungrig han fortfarande var för livet, han hade inte gett upp än, jag fascinerades av hans livsresa men såg fram emot att se hur han kan hitta den där djupa glädjen och igen, , han är redan en väldigt spirituell person så jag litade på att när han är redo för det så kommer han klara detta och han kan vara inspiration för andra senare i livet., det är ju det han brinner mest för, det inre, människans inre, människans själ,  ,,tidigt såg jag många saker som trots den den sälsynta bandet mellan oss kan  relationen komma att bli  väldigt  utmanande om inte han är 100% fri i sig själv och mår 100% bra,  att han kan som han  själv önskar , att kunna  ge sig hän åt livet och alla känslor som kommer med den..   jag vill som sagt inte  kompromissa om vissa saker i livet idag   och därför tror jag att våra olikheter skulle kunna döda det "fria förhållandet" som är enda alternativet för mig idag, jag är färdig med kompromiss och allt som man tvingas till i relationer, . , det har tagit mig 32år att hitta min "punkt" i livet och jag vill inte kompromissa om många saker i mitt liv eller i min relation , jag vill  ha ganska  enkel och okomplicerat  vardag  ,,  .. Nu kommer ni säkert garva först åt mig det första jag tänker nämna som jag INTE kan se mig kompromissa om.. , det gäller MAT, 

Ch.ristian är tex  på väg mot det vegetariska hållet och målet är vegansk i slutändan OM han klarar av det men han äter mkt sällan kött,car 10%  så han kallar sig inte vegetarian än men han testar sig intensivt fram och hans dotter äter bara vegetarisk,  , hahahah  på den ytliga plan kan vi då direkt säga att han är ihop med HEEELT FEL TJEJ hahahha, neej jag funderar inte på att dumpa en kille för att han vill bli vegetarian ,   jag VET att det finns dom som får det att fungera men eftersom mat och matupplevelse är en stor grej för mig och även för han så kan det FAN bli en BIG DEAL , ,  tänk om man skulle  bestämma sig  för att  bo ihop  och jag vill ha tacomys och han tar fram veggo skit eller jag vill laga söndagsstek till oss alla eller lasagne eller stor gryta med köttfärssås emd spagetti? ska man göra 2 olika rätter varje gång ?  Jag får inte den där härliga vibben när jag tänker på det, jag får snarare avsmak av den där jävla söndagsmiddagen där vi sitter som 2 olika familjer under samma tak,, så varför ens blanda ihop liv när det inte smälter samman ?,  när jag tänker på det får jag bara taskig eftersmak och drömmen om att ens dela hem med han känns inte alls lockande , ! Dessutom ska ALLT han köper vara EKOLOGISK KRAVMÄRKT, ,  skulle vi flytta ihop så menar han på att han "bryr sig inte om vad jag äter, om jag väljer att fortsätta äta kött  bara ALLT  är EKOLOGISK" så kommer han att vara nöjd.. , Jag känner då , LÅT MIG ÄTA VAD JAG VILL OCH SKÖT DITT, ,. Jag tycker det är bra med allt detta som han står för, jag tycker det är skitbra och go for it,, men blanda faaaan inte in mig i ditt gröna liv Eko liv, och  när det hela  börjar ta över ditt liv och du stressar över saker och åker i timmar för att hitta ekologisk jävla  lax , jaa då har du tappat mig  hahaha,   
Allt detta kan låta ytlig då jag och han i grunden möts oftast i djupare frågor men det är fortfarande sånt som kommer spela stor roll sen om man skulle låta relationen utvecklas och vi skulle dela ett  hem ihop 
---------------
Nästa grej, som tyvärr är kanske det djupaste att övervinna,  Hans sorg och hans smärta och ständiga frustration som jag nämnde lite i början men inte djupet av det och var den kommer ifrån.. , , han blir ofta  frustrerad och får onödiga "utbrott" så fort tex jag blir lite sjuk och inte tar det på allvar, han blir så frustrerad att det brinner i han och det slutar med att vi bråkar om nått som handlar om MIN hälska  och inte hans, jag kan få ont i magen och då sitter han och letar information i flera timmar sedan vill han ta mig till specialläkare osv, jag brukar då skratta åt han för han är värre än dramaqueen kan jag tycka, men han menar då allvar..  hans har tyvärr förlorat sina närmaste i den svåra sjukdomen Cancer, hans käre mor och far gick bort i den där vidriga sjukdomen  så hans själ är så märkt på ett sätt som påminner om mig själv, hur jag har varit, hur jag har känt att världen inte förstår sig på mig och min smärta som jag burit på hela livet,  , smärtan att förlora den viktigaste personen i ditt liv, hans mamma var nog hela hans värld,  därför har jag stor respekt för hans känslor just för den här saken men eftersom jag är easy person idag med avdramatiserat känsloliv så kan jag ibland inte förstå hans frustration, men jag började märka hur hårt det verkligen tar på han när jag mår dåligt, han kan helt enkelt inte hantera det, jag ser panik i hela han, ,det är inte hälsosamt för någon att ständigt gå runt och tro att något allvarligt kommer att hända hans närmaste,  jag visste ju att det hela sitter djupare än att jag blir sjuk , det handlar om kontroll, att han inte hade "kontrollen att rädda sin mamma är nog den största smärtan och det ligger som en mörk moln på hans himmel...  han talar sällan om sin mor men han har tagit fram fotografier och brev från henne under hennes svåraste tid och han lät mig läsa allt, se deras resor när dom var små, vi tände ljus en kväll och tog fram alla album som han inte tagit fram sen hon typ gick bort, tillsammans mötte vi den rädslan att öppna allt igen, öppna upp sår som han lagt lock på, jag grät så mkt, hennes brev, bilder på henne, bilder på Han som liten, ett liv som inte längre finns men lever och spökar i han, ..  han  blottade sig för mig och jag kunde riktigt känna smärtan han känner sen han miste henne, dom verkade ha ftett speciellt band som inte går att beskriva, han trodde nog inte det fanns ett liv utan sin mamma , precis så som jag själv kände med min mamma  , han önskar nånstans att han inte var SÅ beroende av hennes kärlek när hon levde , då hade han inte tappat fotfästet total när hon försvann .. när vi möttes och vi kramades i vardagsrummet första gången, ni vet när man kramar någon på riktigt, den kramen kom  att etsa sig fast i hans huvud, 1 månad senare b
erättade han att han nog aldrig känt sån värme från  en kram sen hans mamma gick bort, det var så igenkännande värme och han litade på äktheten av möten mellan oss, , och jag vill tro att nånstans så påminner vissa saker i mig om hans mamma och han ville skydda mig med sitt liv, det var vackert men ohälsosamt, för han själv..   som tex vid varje asked, Han "tror" nånstans att varje avsked med mig blir den sista, vilket skapar oro innan vi åker och allt fint vi upplevt kan lätt försvinna när han går in i sina tunga och jobbiga tankar innan vi ska åka, vi kan antingen börja tjafsa eller så blir det tungt i hela rummet och jag som är på en annan plats i livet vill bara slå mig fri från det mörka rummet, jag mår bra och jag vill fortsätta må bra, kan vi inte bara glädjas åt att vi fick en hel helg ihop? varför ska det sluta så sorgligt ,  Han skulle må tex. bättre av  att vi bor ihop för då tror han att han kan "minska" riskerna för att något händer mig,, han kan då ägna sin tid åt att vägleda mig i hur jag kan leva sunt och minimera riskerna för svåra sjukdomar  , hans kärlek är så intensivt och så varm och så djup men den kommer kväva oss om han inte frigör sig från sina mörka demoner ..  , 
 ...  Så mkt som sitter så djupt, han påminner mig om allt jag någnsin har varit, på gott och ont och även detta inspirerade mig att vara med på hans resa mot läkning, , , nu är jag på en annan plats, mkt friare plats medan han slåss själv med sina känslor dagligen och tror att han ska "skydda" dom han bryr sig om genom att få dem att äta rätt och söka sig till privatläkare så fort man mår lite dåligt, detta ger stress som smittar av sig på andra, hade jag inte varit friskare person hade jag inte reagerat på detta, jag hade bara känt igen mig i han och omfamnat våra mörker tillsammans, men nu vill jag inte vara del av det och det skulle göra han själv gott att komma ur den där svarta gropen. ,  ,, , Allt detta spelade roll i bråken på midsommarhelgen när jag fick ordentlig jävla damp på han, så fort jag började känna av hans tunga energi så flippade jag, nästa dag skulle vi hem och hans energi var på  noll , samma dag besökte vi hans barndomshus där han bodde med sin mamma mm, han hade inte varit där sen mamma gick bort, så det var känslosam tur dit och jag var ett stöd men samtidigt såg jag oxå vilken resa han har framför sig, samtidigt babblar han om att vi ska flytta ihop, kanske köpa familjehuset och göra till vårt, jag fattade inte alls vilken planet han var på, med hans mående så är det sista han behöver tänka på är att ta in fler personer i sitt liv, det kommer en dag brista för han , jag kände mig strypt av hans känslor av hans känslor som var i "vägen" för oss för att ta nästa steg,
  ,, hade jag inte som jag nämnde tidigare  varit såpass frisk hade jag aldrig tänkt så sunt, jag hade hoppat på tåget och vi hade säkert haft fantastisk tid ihop men det skulle förr eller senare brista,  jag VET vad sorg och smärta kan göra med en människas psyke, det bryter ut på ett eller annat sätt, förr eller senare kommer det ikapp dig.. du kan inte fly från dina känslor som sitter djuprotad i själen. , , 

Den där midsommarhelgen då vi bråkade så intensivt ville  jag visa att  jag backar och tänker inte vara en del av hans känslovärld. glöm att jag ska anpassa mitt liv efter dina rädslor,  BACKA "!! , jag vill må bra och vara glad , 95% ger han mig den glädjen men sedan kommer kvällen innan man ska skiljas åt och allt känns som ett sista farväl av en person som gått bort,  Så midsommarhelgens bråk var ett meddelande till han att SLAPPNA AV FÖR HELVET INNAN JAG SÄTTER SKOTT  I ALLT VI HAR"!   Jag Älskar allt vi är och hur vi allt flätar samman så perfekt, hur vi tittar på varandra och bara vet att det är verkligen vi, den där berusande känslan varje gång, men jag vill inte glömma bort mig och var jag kommer ifrån och hur mkt jag har jobbat för att må som jag mår idag, jag har inte fått mitt mående gratis,  , jag vill skapa ett VI men utan att skada "Jag:et" och detta var oerhört viktigt för mig och när hans mörka värld började komma mig för nära så svarade jag med motgift , ilska och vrede, redo att attackera han, hur fan vågar han förstöra nått så bra bara genom sin rädsla ? förstår han inte hur jävla bra han kan må bara han stannar upp och bestämmer sig för att hans rädsla och nojor inte ska ta över hans liv..  jag ville slå vett i skallen på han för han fattar inte att han håller på att förlora oss  mitt upp i allt,
 
det handlar inte om att jag inte vill finnas där för någon i deras kamp  , det gör jag och han är så enorm tacksam för mitt sätt att lyssna in  och Höra på han och att jag inte  jämför min egen upplevelse med hans utan jag låter  hans smärta vara hans smärta även fast att det är skrämmande lik mitt egna och  låta hans historia vara hans historia, jag älskar fascineras av djupa personer och det är de bästa möten av alla möten så det handlar inte om det, , men när det kommer till att det kan komma påverka allas  lycka när vi ses , då sätter jag ner foten, jag vill inte och kan inte vara en del av det,  jag vill inte att det slutar med att  vi med våra ungar ska leva i ett dystert hem för att en inte mår bra i sig själv och har ett förflutet som äter upp hans pyske , mitt hem ska ha värme och  ljus, gläje och lycka , oavsett om man har dåliga dagar och svåra tider så  ska grunden vara byggd på djup glädje för livet, jag vill inte leva i ett hem av trasiga själar,  lidelse och smärta, jag har städat ut detta och vill inte ha in det igen, inte ens i kärlekens namn, , jag finns gärna där för dig men det får inte bli en del av mitt liv!, jag VILL dela många timmar med han , ALLA dygnets timmar men inte med den trasiga själen som finns djuprotad i han, ,  jag kan bli ledsen ibland när jag ser  på han för han vill så mkt men han vet inte hur han ska slå sig fri, han vill rädda världen fast att han måste rädda sig själv först, han vill skydda mig från världens ondska och han vill hålla hårt om oss tre och leva för oss  , han säger det och du ser det i hans blick,  ,  jag älskar  djupet av han, jag är inte "kär i en person", jag är förälskad i en människa som är så mkt mer än det jag ser på ytan.. han är så rå på många sätt och jag älskar hans råhet, men han är samtidigt så skör , jag vill bara krama om han hårt och på något sätt skydda hans hjärta..  Tala han till rätta att släppa taget, släppa taget om sin rädsla, sin frustration, sitt självhat att inte kunde rädda livet på kvinnan i hans liv,  låt inte din rädsla vinna över dig, alla kommer vi dö, alla kommer vi lämna jordalivet och du kan inte rädda mig när min tid är inne , men medan har turen att leva en dag till så kan vi väl omfamna livet och personen som gör oss berusade på livet.. Det är inte svårare än så älskling, släpp taget , Släpp taget  och ge dig än åt livet istället,....
Det är såna personer som han som jag vill ha i mitt liv och det tar tid att möta såna och skulle vi gå skilda vägar skulle jag ställa mig frågan, kan man möta en sån själ igen som skakar om en så total ?  det skulle nog ta sin tid , att möta en sån unik person igen  så jag skulle leva länge med lyckorus i min kroppp  att jag har sprungit på en person som han  och att jag har fått uppleva han,  jag skulle gå genom livet och vetat att det finns såna som han därute.. ..My Kind Of People Is Out There, Waiting For Us To Meet , Ja vill tro att det finns fler av oss därute, vars själar är sammansvetsande redan vid första möten, Det var som att jag kände ALLT han kände och hans doft var som doft av något som satt så mkt djupare, hans famn var skrämmande tryggt!  

Men sista möte med Ch.ristian  var det som att något hände med mig efter våra sista bråk från midsommar,  det är första gången vi ses efter det stora bråket och våra avsked från den helgen kändes som ett sista farväl verkligen  så hela mötet med han nu kändes overkligt, ,  jag ser Ch.ristian för första gången sen midsommarbråket och allt jag kan se är "fara", inte fysiskt fara men själsligt, jag tror jag såg en bit av mig själv av allt jag inte vill vara en del av igen, jag hade haft tid att tänka och jag förstod nu tydligt vad som var min rädsla mitt upp i allt.. det är att inte få leva fritt och vara lycklig utan vara med i någon annans kamp..  att nån skulle stå i vägen för min lycka, jag kände orättvisan, att jag äntligen mår så jääävla bra och nu ska " gud " ge mig nått nytt att övervinna och jag ville inte ta emot det,  

Vi hinner knappt gå av tåget innan jag hugger han, jag startar en onödig bråk, jag behövde hugga han Jag behövde hitta en väg ut snabbt för inom mig visste vad jag kom för att göra, ,jag ville fly i "god tid" innan det blir för svårt att släppa, innan vi smetar ihop våra liv och våra känslor och våra barn!  Kanske behövde han verkligen förlora någon igen och rasa total för att börja bygga sig själv på nytt, älskar han mig som jag kan känna att han gör så kanske detta blir vändpunkten i hans liv? att förlora någon igen som betydde så mkt kanske kan göra något i han, söka hjälp, man behöver inte ligga på marken för att söka hjälp, din värld behöver inte rasa för att du ska försöka rädda dig själv, , han var gruppchef på stort byggföretag, har ett hem och barn som han tar väl hand om och har fungerande liv, och det är just det som kan lura oss själva att vi är "stabila" och allt är bra, under ytan äter hans förflutna upp honom , han vet om det men han trodde nog inte det skulle påverka hans relation.  och i  andras ögon fanns det ingen konkret skäl till att avsluta något så bra, även han stod med öppen mun när jag iskall säger till han på centralen att det är sista gången han ser av oss,  han säger att vi ska åka hem  till han och ta det hemma för han fattar inte mitt problem,, vi steg liksom precis av tåget men jag kunde inte tillåta mig fejka ett dygn med någon som jag älskar så jävla djupt men som jag snart kommer ta pistol och skjuta.. jag ville få det gjort snabbt,  , " Jag är klar med det här, jag tänker inte vara en del av detta mer och jag tänker inte  följa med dig, vi behöver inte gå djupare in på det men du vet exakt vad jag menar men jag är rätt klar med detta  ,"  säger jag mitt upp i våra helt osammanhängande tjafs som jag startade direkt när vi steg av , , eftersom att jag är så jävla stabil i mina känslor så trodde han nog detta var ett dåligt skämt, säger du farväl för helt onödigt tjafs undrar han? han fattar nog inte att min hjärna har varit i högvarv av tankar och beslut sen midsommarhelg, han ser mest frågande ut samtidigt som jag ser paniken i han,  efter en stund på stationen i försök att få med oss att åka hem så säger han till slut :  " så då är du med på att om du vänder och går nu och jag går åt mitt håll  så är det verkligen slutet på allt ?, jag tittar upp och svarar som om han var helt främmande för mig, jag säger: "Det kan du ge dig faaaaaan på att det är slutet här,! , med min resväska står jag där med min son och försöker hitta snabb lösning, jag ser han gå ifrån oss med sin dotter i vagnen och tunga steg försvinner han snart helt .. jag kan inte längre se skuggan av han, han är borta.----
Där står jag på perrongen på en återvädningsgräns och allt jag ville göra var att åka hem , Ta mig Heeeem NU!
 
Jag skickade ett LÅNGT medd till han där jag slängde alla hans problem på bordet, vad som får mig att vilja springa fort från han, det handlar kanske inte om nuet men mer om framtiden, att han är naiv som tror att vi har en framtid när hans själ är som en svart moln ,  jag var hård i min ton, jag lät blod spillas,  
Jag var rå, jag skrev allt jag ville skrika ut .  jag spydde ut så mkt onödigt till en person som redan vet hur trasig han är.,  jag visste att allt jag skrev kommer skära i han men jag trodde samtidigt att det var exakt det han behövde i sitt liv för att förstå hur mkt detta kan komma att påverka hans liv,  Jag använde inte något  mot han som han sagt i förtroende till mig men jag tog upp allt som han måste jobba med men jag sa det på brutalt sätt..
Jag satte skott i oss och i hans  rädslor och  jag förlöjligade alla hans rädslor, jag bad han samla spillror av hans liv för han har ingenting att erbjuda någon som mig,,,,  Jag brände oss , jag kastade oss ut ett stormande hav !
Jag Dödade Oss, Med Många Skott !  När jag får spel då får jag spel och jag ser dessvärre ingen förlust i något!
Jag ser min förlust som befrielse.. jag kan få lust att fira.. jag får kicken, att jag tog tag i något som kändes så svårt och så tungt , men det är gjort..
 
Han svarar på mitt aggresiva medd med  att be  mig att inte åka hem samma dag utan vi får ta oss in på hotell åtminstone om jag ej vill komma till han, Samma sekund han skriver så swishar han mig 3000:-   och ber mig ta in på hotell för han vill inte veta att vi på riktigt åker tillbaka samma väg som vi kom, pengarna kommer in men jag vill inget annat än att åka HEM, TA MIG HÄRIFRÅN NUUUU!   kl var 4 och precis samma tåg vi tog skulle ta oss snabbt tillaka hem, .. vi tog den, tomt på typ hela tåget så vi hade salongen för oss själva.. mitt adrenalin var på max.. jag var fortfarande på krigshumör   jag bad han flyga och fara långt och han säger att han verkligen tar åt sig av det jag skrivit och det är sista gången han hör av sig , Vi har gjort vårt.. ! 
 
Fortsättningen av detta fortsätter,,