egosworld.blogg.se

 

Tänka sig att det var exakt 1 år sedan vi vinkade av kusten

1 år sen en nystart startade,  vi lämnade kusten och tillbaka till stadsbruset 

1 år sedan Henrik kom med flyttlasset och packade det lilla som fanns kvar av ett liv jag hade skalat av total..

1é Maj 2017 vid 12 tiden satt vi äntligen i flyttbilen och vinkade grannar och grannskapet farväl för den här gången,
L.ysekil var för mig som en härlig flytkväg, en plats där jag skulle få komma att landa och ta väl hand om mig, min själ..  och så fort jag var klar med min läkning så behövde jag tillbaka , jag skulle tillbka in i matchen och jag skulle inte sitta på läktarbänken och se mitt liv rinna förbi mig , jag behövde ta tillbaka mitt liv, jag hade äntligen hittat ett intresse för livet igen och jag var redo att leva livet "fullt ut" en bit i taget varje dag.. 

1 år senare och jag tycker det är så mäktigt att se tillbaka så mkt som har hänt på 1 år !

Så många dörrar som öppnades för oss, så många nya fantstiska människor som klivit in , så många olika möten, så många olika jobb att få testa på och så mkt mkt mer... till och med testat kollektivt boende, vem kunde tro det, men det är något jag fortfarande skulle vilja testa på fullt ut, , Jag har lärt mig ooooerhört mkt av mig själv sen jag testat gemenskapsboendet, jag har lärt mig att jag verkligen har förändrats på riktigt, att det inte är bara något ytlig förändring, för det fanns motgångar att bo med andra som jag vet att jag ej hade kunnat hanterat om jag var mitt vanliga gamla jag... jag klappar mig själv på axeln och alla som varit med på min resa och på ett eller annat sätt sträckt ut en hjälpande hand under min resas gång.. vänner och okända som erbjudit sig hjälp eller till och med sina  hem när jag visste att det var dags att släppa boendet på gemenskapsboendet.. Det är inget snack om att utan dessa hjälpande hand hade jag legat nere i diket nånstans ahhahah!   Så det har varit ett år där ajg har fått det bevisat för mig att en del av mänskligheten är fortfarande 50%  oförstörda.. Jag har även märkt att även jag har läkt såpass att jag på så många sätt kan se mig själv som oförstörd varelse på denna planet, Jag trodde ett tag att det var bara ondskan i mig som lyckats överleva men idag tror jag annat, idag tror jag att jag till viss del är såklart skadad, trasig och förstörd men det har läkt såpass att jag inte kan indentifera mig själv med den trasiga delen av mig, som att det är en så liten trasig del att du klarar dig mer än väl, det är som att det är små skador , nästa osynliga och de påverkar inte funktionen alls .. Min väg har varit kantigt, men  jag har hittat hem , hem tillbaka till mig själv.. 

Vilket år det har varit och jag tackar han ovan som öppnat så många dörrar för mig och gett mig möjlgiheten att testa mina vingar...det har jag gjort och jag tänker fortsätta testa , ibland går det och ibland går det inte, det är en del av resan och resan i sig är själva upplevelsen som jag total lever för... Människans resa

Den är faaaaan mäktigare än vi vet... Mäktigare än vi tror..!;)
Jag är Evig jävla tacksam över att jag har "överlevt mig själv" och få vara med och bevittna mitt liv efter min "överlevnad."  Jag trodde jag var den sista som skulle överleva mig själv, men så kom en dag och jag gjorde det... på så många sätt, jag är inte i mål än men jag är nästan där.. Vilket lyckorus livet kan ge!
Lycka är världens bästa drog, visste du om det !?
Inte jag heller, tills jag testade det ;)