När Mörkret Faller
Och Hösten Är Här, Då Hittar jag alltid tillbaka till min Man, ASAF AVIDAN
Det var en sen höst som jag fann kärleken för den här mannen
Kärlek till hans musik, hans udda röst, rösten som bara träffade så hårt en ovanligt mörk natt,
En natt när jag trodde på mig själv när jag sa att jag var klar med denna världen,
Smärtan, som aldrig helt viille försvinna, smärta av en annan art,
en sån där smärta du tror finns i ditt blod, det måste vara smärta från en annan tid , ett annat liv, ,det finns inget du kan göra åt saken,, Oavsett ljusa stunder och lycka för livet så finns den där obotliga smärtan som står i en liten vrå och hånar åt dig medan du dansar och har "the time of your life", den ler mot dig med ett enda budskap: "njut du, du vet vad som väntar dig, det finns ingen som kan rädda dig, ingen i världen, ingen vän kan rädda dig, ingen kärlek , inte ens ditt barn, inga pengar, du är märkd av din egen smärta för gott, njut medan du kan, du vet vad som väntar dig "!!!
Den rösten var jag ovanligt bra på stänga av så många gånger , i så många år, trots att det kom tillbaka några dagar senare eller en vecka senare så var jag kapabel till att be den fara åt helvete samtidigt som jag visste att jag får deala med skiten sen, Jag kämpade ständigt emot den och skulle bannemej visa mig själv att det ej kunde rubba mig eller min värld,
Men förr eller senare så tar det bara stopp, orken, att kämpa emot, du vill ge upp, du kastar in handuken och säger: " okej, du vinner, ta mig, ta dö på mig, jag vill inte ens kämpa emot mera", det är då tyvärr MÅNGA självmord äger rum, du är redo att helt och hållet släppa taget och känna dig fri , det är som att någon försöker strypa dig under alla år, , du kämpar emot och försöker med all kraft dra bort dennes grepp om dig, men det går inte men du har bestämt dig för att din tid är inte inne än, du vägrar ge dig, andra kallar sig " stark som har överlevt en kamp mellan liv och död, " men de fattar inte att kampen fortsätter ännu, du kämpar för att inte göra dem besvikna, de som hejat på dig i alla år, som aldrig skulle föreställa att just DU var kapabel till att avsluta allt, du kämpar en dag extra för dem, eller ett par år extra, , men tyvärr, så kommer en dag och du ger du upp, du ger med dig, att vinna har aldrig varit så ointressant, du slutar din kamp,, , Och när jag var som mest redo i mitt liv att släppa det där taget,
Då kom Asaf in i mitt liv en sen höstnatt och jag satt från kl 22 fram till 06 på morgonen och lyssnade på han i en becksvart sovrum , endast ljuset från datorn där hans musik och video spelades om och om igen, , jag drogs med i hans mörka musikvärld fast på ett sätt som (räddade mig), det inte så att det fick mig att hitta ljuset, tvärttom, han drog med mig djupare ner i mörkret hans musik, hans röst, hans ansikte, , men det var som att hans musik sa till mig att jag skulle släppa taget , kämpa inte emot demonen, utan dansa med den ist, han lärde mig hantera demonen på ett annat sätt, det var exakt så hans musik fick mig att känna, att när jag kämpar emot demonen, så behöver jag så oerhört mycket kraft för att fortsätta kämpa, men om jag släpper taget och dansar ihop med mina mörkaste tankar, det är först då jag kommer att känna viss lättnad, ingen kan kämpa emot hur länge som helst,, jag tillät mig själv att känna det mörkaste av de mörkaste tankarna, jag kollade i spegeln och kände inte igen min egen spegelbild, jag lät djävulen i mig komma fram, i tankar, fantasier och i vissa handlingar, jag tillät mig själv erkänna för mig själv att jag var nästan på andra sidan, jag hade ena foten på den andra sidan redan, jag var i princip klar att ta mitt sista andetag när han sa: stopp, vänta lite, släpp taget, men kliv genom den här dörren ist, det finns inte bara 2 rum, liv eller död, det finns ett annat rum, som du än ej har sett, kom ska jag visa dig, och ta med dig allt mörkt, du är välkommen precis som du är,. och det var precis så hans musik föddes på riktigt för mig.,..!
Hans musik tog mig ner in i det mörkaste av det mörkaste , för att sedan vända tillbaka och på vägen tillbaka hittade jag ett ljus som jag följde, Förstår ni när jag säger att den här mannens musik är SÅ speciell för mig?!
Jag kanske hade inte varit lika beroende av hans musik om det inte var så att det total förändrade mig, så jag förstår dem som inte alls förstår hans musik, men jag vet oxå att dem som verkligen verkligen uppskattar hans musik, dem har på ett eller annat sätt, haft foten på andra sidan, Dem är märkta på något sätt, för hans musik är till för dem, dem där, som du aldrig riktig kommer förstå dig på... Och som tur, Så behöver du aldrig förstå dig på mig !
Jag kanske hade inte varit lika beroende av hans musik om det inte var så att det total förändrade mig, så jag förstår dem som inte alls förstår hans musik, men jag vet oxå att dem som verkligen verkligen uppskattar hans musik, dem har på ett eller annat sätt, haft foten på andra sidan, Dem är märkta på något sätt, för hans musik är till för dem, dem där, som du aldrig riktig kommer förstå dig på... Och som tur, Så behöver du aldrig förstå dig på mig !
Sen man kom tillbaka till "livet" så blir dt inte lika ofta jag lyssnar på han , speciellt inte under ljusa tider, som sommar och vår, jag lyssnar ibland men jag menar när jag bara lyssnar på han i timmar och dras in i den världen, för det tar mig tillbaka till platsen man var på då mentalt, jag väljer medvetet när jag skall ta fram han, , och det gör jag nästan enbart på hösten, när det börjar bli mörkt ute , samma årstid då när allt bara blev svart, när jag kände fysiskt att jag inte längre orkade andas, årstiden när han kom in i mitt liv , årtal vill jag ej ta nu för det är ändå inte alls så "jätte många år sedan", jag vill inte att vänner ska tänka: "wow, var det då hon gick igenom detta, hur och vrf märkte jag inget"!? tycker man ska ta bort den tanken, när någon har bestämt sig för att stänga inne sin djupaste smärta, någon som verkligen lider, då är chansen mkt små att du kommer att lyckas se det utan att personen själv bestämt sig för att berätta, ta mig på ordet när jag säger : var snäll mot din själ, ditt inre, våra själar är krigare, men även de ger upp till slut, så gör vad som krävs för att hitta din väg till en inre fri, det är enda gången vi kan vinna kampen på riktigt.. annars är det en återvändningsgräns vi står på när vi tar genvägar tiill " kärlek, lycka och frihet , det är SÅ viktigt , ingen kan rädda dig som DU kan rädda dig själv, ingen hör ditt skrik, ingen ser en sårad soldat, dem ser en "kämpe, en krigare, en vinnare", de kommer aldrig se vad du ser , bara DU kan möta din själ, var snäll mot den... för det är SÅ tragiskt och så sorgligt när det slutar illa, när man ger upp och ger med sig, jag vet det för jag var där, SÅ nära... men så långt ifrån intygar jag mig själv...Jag minns tiill och med när jag satt och försökte skriva ihop ett sista blogg inlägg, Ville inte lämna utan några sista ord, ville lämna spår efter mig , det sista av mig, sista ordet, vill inte bara lämna utan att säga hejdå på ett diskret sätt, vill inte att i ska in här och tänka: när kommer nästa inlägget, vrf har hon ej blogga, , jag ville ge ett avslut, som kanske får er att tänka att det är bloggvärlden jag lämnar såklart, ville så gärna lämna sista ord om kärlek till mitt barn , något litet, med stort innehåll, , minns att jag döpte det inlägget till "Föreställningen är över"! och jag minns nästan exakt vad jag skrev, jag ville släppa ner ridån för föreställningen var över och även om det inte blir stående applåder så bugar jag och tackar för min tid, minns detta i detalj nästan, hur "kall" jag var, inga varma känslor eller ångestkänslor fanns kvar, det var dock viktigt att lämna det sista avtrycket, där det tydligt framgick att det ej kommer komma fler inlägg!
Det är verkligen mitt i detta som jag fann den där mannen, Samma natt, Asaf, vars musik dansade så oerhört vackert ihop med mina demoner ! Konstigt nog är en av hans låtar min och sonens FAVORITLÅt, på sommaren dansar vi till den mitt på öppen gata och sjunger ned i låten , har den på mobilen så vi sjunger till den, och han frågar mig alltid vad han sjunger/säger, , vet inte hur många gånger vi har sjungt till den och dansat och mått rikigt bra, den låten gör mig SÅ ovanligt lycklig, det är låten: One day
Det senaste nu som han har gjort, sittandes sådär blottad på stolen , den träffar, inte som det träffade då med smärta , uta den träffar mig på ett vackert sätt, jag ser mitt "den gamla smärtan jag bar på i MÅNGA år" i honom, ser jag mig och min gamla smärta Den heter såklart MY OLD PAIN, och det är exakt vad det är, jag kan inte alls identifera mig med den gamla smärtan som åt upp mig levande, den smärtan är gammal och den hotar inte mitt liv längre, därför log jag för mig själv när jag såg att han släppt en ny låt och att den heter just : MY OLD PAIN, Som tur är, så är jag inte förälskad i min gamla smärta, och jag hoppas aldrig kasta mig i relation med den igen!
Konstigt, tanke med detta inlägg var aldrig att jag skulle bli så "personlig" eller prata om något så mörkt då jag aldrig pratat med någon annan om den perioden av livet förutom med min gamla gamla Psykolog.., men det känns nästan omöligt för mig att skriva om den här mannen utan att dyka ner i djupet direkt och när man befinner sig på en plats där du inte längre är rädd för sanningen, smärtan, eller verkligheten, då kan man blotta sig på ett sätt som annars är helt omöjlight när du samtidit ska försöka skydda ditt hjärta.. jag är fri med sanningen och orädd för allt, jag skulle kunna berätta min mörkaste hemlighet här och nu utan rädsla,, sa jag att det är en mäktig plats att vara på? :) just det , det sa jag!,
något i hans musik och text får mitt hjärta att slå på tok för många volter, samtidigt lugnar den min själ, hur det nu kan gå ihop, men det gör det.. Därför är han out of this world, In MY sweeet world , of Hell !
Det är verkligen mitt i detta som jag fann den där mannen, Samma natt, Asaf, vars musik dansade så oerhört vackert ihop med mina demoner ! Konstigt nog är en av hans låtar min och sonens FAVORITLÅt, på sommaren dansar vi till den mitt på öppen gata och sjunger ned i låten , har den på mobilen så vi sjunger till den, och han frågar mig alltid vad han sjunger/säger, , vet inte hur många gånger vi har sjungt till den och dansat och mått rikigt bra, den låten gör mig SÅ ovanligt lycklig, det är låten: One day
Konstigt, tanke med detta inlägg var aldrig att jag skulle bli så "personlig" eller prata om något så mörkt då jag aldrig pratat med någon annan om den perioden av livet förutom med min gamla gamla Psykolog.., men det känns nästan omöligt för mig att skriva om den här mannen utan att dyka ner i djupet direkt och när man befinner sig på en plats där du inte längre är rädd för sanningen, smärtan, eller verkligheten, då kan man blotta sig på ett sätt som annars är helt omöjlight när du samtidit ska försöka skydda ditt hjärta.. jag är fri med sanningen och orädd för allt, jag skulle kunna berätta min mörkaste hemlighet här och nu utan rädsla,, sa jag att det är en mäktig plats att vara på? :) just det , det sa jag!,
något i hans musik och text får mitt hjärta att slå på tok för många volter, samtidigt lugnar den min själ, hur det nu kan gå ihop, men det gör det.. Därför är han out of this world, In MY sweeet world , of Hell !
-------------
I'm in love again
With my old pain
Save me from the same Perpetual game Of my own name
Every time the Weeping Willow dances in the breeze
Please remind to everybody that I smiled with ease Not too long ago
So honey, don't let go Of what you know
With my old pain
Save me from the same Perpetual game Of my own name
Every time the Weeping Willow dances in the breeze
Please remind to everybody that I smiled with ease Not too long ago
So honey, don't let go Of what you know
I am dressed to kill In my old skin
Every time the hungry waves come dancing in the sand
Please remind this broken shell it used to be a man not too long ago
So honey, don't let go Of what you know Of me
Please remind this broken shell it used to be a man not too long ago
So honey, don't let go Of what you know Of me
Take heed of the ocean and the scent of the storm
Whisper the west wind, and guide me back home
Whisper the west wind, and guide me back home
😔😔😔 förstår precis vad du menar , blir samtidigt så ledsen över att du har behövt bära allt helt själv ,, din styrka har alltid inspirerat mig men aldrig har jag varit så inspirerad som just nu, du är en riktig inspirationskälla ,
det här inlägget skulle många behöva läsa , bästa inlägget och tack gumman , för att du ville dela detta ❤️❤️