Äktenskap
Jag slutar aldrig fascineras av folk som fortfarande riktigt beklagar när någon skiljer sig, ,
Jag skulle vilja veta WHY? förstår inte folk att resan till skilsmässan är nästan samma procsess som från man möter någon, förlovar sig och sedan gifter sig ? skillnaden är att den här processen sker då i tysdnad och bakom stängda dörrar och folk skyltar inte med det på samma sätt som när dem träffat någon och dem skall gifta sig skaffa barn och hela kalaset... Det är bakåtvänt process skulle jag vilja säga, så att någon slutligen går ut med och säger att de skall skilja sig, då kommer folk och beklagar och håller på, jag tror alla som skall skilja sig är mer nojiga över andras reaktioner än över självaste skillsmässan, hur skall dem berätta, och alla jävlar som beklagar höger och vänster, folk skall tycka synd om dem och se det som "misslyckande" , ännu ett äktenskap i krasch,ooohh stackars kvinna, vad skall det bli av henne och ungarna ? och vissa till och med viskar till varann: "jaa, vi visste väl att det där aldrig skulle hålla", rädslan att "förfalla" i ögonen på andra skrämmer skiten ur många, , tanken på att "allt dem "byggt" var i slutändan inte värt ett skit gör de mer panikångest än tanken på att inte leva med sin partner, fasaden är så fruktansvärt viktigt speciellt för kvinnor idag, ALLA vill skylta överallt när det går riktigt bra, men det blir alltid tyst när allt rasar, det borde vara lättare idag att prata om sina problem i relationen så slipper alla tappa hakan när det där "perfkta paret" plötsligt skall gå isär, dem som verkar så lyckliga, som verkar ha allt, vad gick fel undrar andra, ju mer fasad du ger ute bland folk och sociala meier, , desto svårare blir det att ta sig ur en olycklig eller helt jävla död relation, för hur fan ska du förklra det där ? och allt detta dömande gör att vissa håller sig kvar i misslyckad äktenskap i flera år, det kan vara riktigt dååligt äktenskap, bara vi inte skiljer oss, SÅ desperata folk idag, Skilsmässa är idag som ett frutkansvärt brottt ?!! Och om du vågar vara lycklig skild mamma så är det nått som inte står rätt till tydlgien, då tänker du bara på dig själv egoistiska människa, skilda kvinnor skall helst bära offerrollen så länge det går.. ..
Jag tycker ist att det är TUMMEN UPP för dem som lämnar relationer/äktenskap som inte ger mer, det måste finnas en anledning till att man väljer att avsluta en relation/äktenskap ,Så varför tråkigt ? aldrig tyckt det är minsta tråkigt för det är ingen beslut man tar för att man vaknat på fel sida, utan att man är (olycklig av flera skäl eller så känner man att man har inget utbyte utav varann längre , vissa glömmer bort sig själva,, vissa växer ifrån varann, vissa upptäcker att den typen av tvåsamhet kanske inte alls var något för dem, familj hus och leka "vuxen" som nsätan är oskriven lag att man ska sträva efter om man är typ över 25, man SKA vilja ha familj, barn och bostadsrätt eller radhus eller liknande, så vad är det som säger att man inte vaknar en dag och upptäcker att jag behöver inte alls leva sådär och bestämmer sig för att gå isär, varför är DET synd ? och att inte nämna dem som lever i ren missär med förtryck, fysisk och psykisk misshandel i relationen , eller otrohet som är så vanligt att man inte ens ryggar tillbaka när man hör och ser, varför är det då SYND att lämna relationen som är död, eller som inte ger mig något alls? eller en relation/äktenskap där man känner sig ensam, den andra har checkat ut sen länge , eller varför inte lämna ett äktenskap där vi numera lever mer som bästa vänner och inte längre har passionen för varann ? måste det alltid vara så jävla sorligt att komma till slutet av en vägskäl och säga tack och hej ? vad är det som är så jääääävla synd egentligen ? enda gången det är synd är väl om man blir tagen på sängen och inte fått vara med att ta beslutet, men när chocken har lagt sig, vem vill ändå leva med någon som är färdig med en ? som inte längre har något att ge i den relationen ? det är inte synd nånstans!
Jag skulle vilja veta WHY? förstår inte folk att resan till skilsmässan är nästan samma procsess som från man möter någon, förlovar sig och sedan gifter sig ? skillnaden är att den här processen sker då i tysdnad och bakom stängda dörrar och folk skyltar inte med det på samma sätt som när dem träffat någon och dem skall gifta sig skaffa barn och hela kalaset... Det är bakåtvänt process skulle jag vilja säga, så att någon slutligen går ut med och säger att de skall skilja sig, då kommer folk och beklagar och håller på, jag tror alla som skall skilja sig är mer nojiga över andras reaktioner än över självaste skillsmässan, hur skall dem berätta, och alla jävlar som beklagar höger och vänster, folk skall tycka synd om dem och se det som "misslyckande" , ännu ett äktenskap i krasch,ooohh stackars kvinna, vad skall det bli av henne och ungarna ? och vissa till och med viskar till varann: "jaa, vi visste väl att det där aldrig skulle hålla", rädslan att "förfalla" i ögonen på andra skrämmer skiten ur många, , tanken på att "allt dem "byggt" var i slutändan inte värt ett skit gör de mer panikångest än tanken på att inte leva med sin partner, fasaden är så fruktansvärt viktigt speciellt för kvinnor idag, ALLA vill skylta överallt när det går riktigt bra, men det blir alltid tyst när allt rasar, det borde vara lättare idag att prata om sina problem i relationen så slipper alla tappa hakan när det där "perfkta paret" plötsligt skall gå isär, dem som verkar så lyckliga, som verkar ha allt, vad gick fel undrar andra, ju mer fasad du ger ute bland folk och sociala meier, , desto svårare blir det att ta sig ur en olycklig eller helt jävla död relation, för hur fan ska du förklra det där ? och allt detta dömande gör att vissa håller sig kvar i misslyckad äktenskap i flera år, det kan vara riktigt dååligt äktenskap, bara vi inte skiljer oss, SÅ desperata folk idag, Skilsmässa är idag som ett frutkansvärt brottt ?!! Och om du vågar vara lycklig skild mamma så är det nått som inte står rätt till tydlgien, då tänker du bara på dig själv egoistiska människa, skilda kvinnor skall helst bära offerrollen så länge det går.. ..
Jag tycker ist att det är TUMMEN UPP för dem som lämnar relationer/äktenskap som inte ger mer, det måste finnas en anledning till att man väljer att avsluta en relation/äktenskap ,Så varför tråkigt ? aldrig tyckt det är minsta tråkigt för det är ingen beslut man tar för att man vaknat på fel sida, utan att man är (olycklig av flera skäl eller så känner man att man har inget utbyte utav varann längre , vissa glömmer bort sig själva,, vissa växer ifrån varann, vissa upptäcker att den typen av tvåsamhet kanske inte alls var något för dem, familj hus och leka "vuxen" som nsätan är oskriven lag att man ska sträva efter om man är typ över 25, man SKA vilja ha familj, barn och bostadsrätt eller radhus eller liknande, så vad är det som säger att man inte vaknar en dag och upptäcker att jag behöver inte alls leva sådär och bestämmer sig för att gå isär, varför är DET synd ? och att inte nämna dem som lever i ren missär med förtryck, fysisk och psykisk misshandel i relationen , eller otrohet som är så vanligt att man inte ens ryggar tillbaka när man hör och ser, varför är det då SYND att lämna relationen som är död, eller som inte ger mig något alls? eller en relation/äktenskap där man känner sig ensam, den andra har checkat ut sen länge , eller varför inte lämna ett äktenskap där vi numera lever mer som bästa vänner och inte längre har passionen för varann ? måste det alltid vara så jävla sorligt att komma till slutet av en vägskäl och säga tack och hej ? vad är det som är så jääääävla synd egentligen ? enda gången det är synd är väl om man blir tagen på sängen och inte fått vara med att ta beslutet, men när chocken har lagt sig, vem vill ändå leva med någon som är färdig med en ? som inte längre har något att ge i den relationen ? det är inte synd nånstans!
Ja, det finns flera anledningar till att folk väljer att gå ur en relation , ingen beklagar när folk gifter sig trots att man VET att 90 % av fallet så kommer det att sluta i skilssmässa så varför ens ta svindyrt lån för ett bröllop ?, det är sånt jag "beklagar"! dem flesta skiljer sig inom 5års period iaf och där står dem med dyra lån från ett bröllop vars "bäst före datum" gått ut långt innan lånet är slutbetalt, , men alla beklagar när någon säger att dem väljer att avsluta relationen, ingen tänker att dem kanske varit olyckliga under en längre tid men hållt en fasad, många relationer är rena fasaken speciellt när det kommer till sociala medier , bättre att säga grattis och fantastiska lyckoönskning till personen som ÄNTLIGEN tagit mod till sig att avsluta äktenskap som inte har mer att ge, varför ska man välja att fortsätta vara olycklig eller leva i en osund relation för att det ser "rätt ut"? även om du sätter ring på förhållandet så är det ingen garanti, det är relation som vilken som helst , det är innehållet av er relation som spelar roll i slutändan , ibland håller det längre, ibland kortare, det innebär inte att det inte varit fantatiskt så länge det varade, , grattis skulle jag säga ist, när den "olycklige" väljer att släppa taget! Livet tar inte slut, och det är inte din första relation, ALLA har någon gång lämnat en relation, och ni har säkert en ny partner idag, var det att beklaga nu i efterhand när ni ser tillbaka ? det tar dig till nya platser, nya höjder av känslor, du har rätt att söka efter lyckan på olika platser, Vi byter ut vänner genom livet och vi byter ut relationer, det är bättre att aldrig nöja sig och alltid kräva sin rätt att vara 100% nöjd med sitt val av partner som man spenderar så fruktansvärt mkt tid med, varför ska jag då "nöja mig"? vara tacksam att jag får gå runt där med hans ring på fingret bara ingen vet mkt relationen har ruttnat genom åren,? Herreguuuud jag kan så gott som köpa mig själv en ring om det är en jävla ring jag vill ha utav livet ! Give me a fucking break liksom! Varför är kvinnor så jävla desperata efter den där jääääävla ringen ? jag har ALDRIG förstått storheten av kvinnans fascination av en jävla ring... den fascinationen gör att kvinnor gör vad som helst för att hålla kvar den där jävla ringen på fingret, jaa blev man ingen intressant person måste man åtminstone ha en ring på fingret som säger att man har "lyckats" hitta en man som åtminstone älskar en.. HAHAHAHAHH!!!!
Blir så förbannat trött när jag hör hur folk jäääämt beklagar skilsmässor utan att ens fråga om personen i fråga ens är tillfreds med sitt beslut, jag säer aldrig att jag beklagar när en relation är slut, jag brukar alltid fråga , hur känner DU dig i den här nya situationen ? känns det som rätt beslut så brukar jag vilja bara puscha och höja deras beslut, fler skulle klara sig lättare från en tuff äktenskap om folk verkligen visar att ett nytt liv och en annan del av livet väntar, ,nya vägar väntar, slutet är inte här, men ist uppträder folk som någon har dött, och i vissa relationer känns det såklart som någon verkligen har dött i familjen när en relation tar slut, oftast är det när det är plötsliga beslut där någon tex har varit otrogen och man har inte gjort sig mentalt förbered för att lämna och byta liv , folk tar ju så jävla för givet att efter ringen på fingret så är det just det livet dem skall leva föralltid coh deras värld rasar när den andre kommer och säger att dem vill checka ut, vad menar han nu? vi skulle ju leva tillsammans föralltid, vad skall jag göra med mitt liv nu ? ahhahahah så typisk kvinnor-reaktion, så du gör det inte lättare för den som behöver gå genom den tuffa tiden genom att hålla på att beklaga och hålla på, påminn de ist om allt dem var innan dem gick in i den relationen som nu lider mot sitt slut. oavsett om barn är inblandade eller ej,
Blir så förbannat trött när jag hör hur folk jäääämt beklagar skilsmässor utan att ens fråga om personen i fråga ens är tillfreds med sitt beslut, jag säer aldrig att jag beklagar när en relation är slut, jag brukar alltid fråga , hur känner DU dig i den här nya situationen ? känns det som rätt beslut så brukar jag vilja bara puscha och höja deras beslut, fler skulle klara sig lättare från en tuff äktenskap om folk verkligen visar att ett nytt liv och en annan del av livet väntar, ,nya vägar väntar, slutet är inte här, men ist uppträder folk som någon har dött, och i vissa relationer känns det såklart som någon verkligen har dött i familjen när en relation tar slut, oftast är det när det är plötsliga beslut där någon tex har varit otrogen och man har inte gjort sig mentalt förbered för att lämna och byta liv , folk tar ju så jävla för givet att efter ringen på fingret så är det just det livet dem skall leva föralltid coh deras värld rasar när den andre kommer och säger att dem vill checka ut, vad menar han nu? vi skulle ju leva tillsammans föralltid, vad skall jag göra med mitt liv nu ? ahhahahah så typisk kvinnor-reaktion, så du gör det inte lättare för den som behöver gå genom den tuffa tiden genom att hålla på att beklaga och hålla på, påminn de ist om allt dem var innan dem gick in i den relationen som nu lider mot sitt slut. oavsett om barn är inblandade eller ej,
Folk är SÅ rädda att komma från ett "splittrat hem", och inte längre tillhöra "kärnfamiljen", eller att barnen ska bli "skillsmässobarn osv, men det är heeelt okej att växa upp som barn i ett splittrat hem? bara det är 2 föräldrar under samma tak? WOW ! är det verkligen barnet ni tänker på eller är det att inte tillhöra "kärnfamiljen" och hålla fasaden ? den frågan är känslig, har jag förstått :) Alla som funderar på att skiljas, VÅGA TA STEGET, DO IT, det finns skäl till att du grubblar, du har ETT LIV, både innan honom och du kommer ha ett liv efter äktenskapet, kanske det bästa beslutet du någonsin kommer ta, och om det är relation du vill ha, jaa då finns många MR"RIGHT" out there om det är verkligen vad du är ute efter, det är INTE VÄRT att nöja sig under din resa genom livet, , kasta bort sitt liv på en relation som lämnar endast taskig eftersmak, vad fan är det för sorligt liv ?!
Jag lovar att älska dig till döden skiljer oss åt" säger folk så stolta,
NEJ tack säger jag, jag går hellre en vägskäl med dig så länge som vi båda vill dela vägen tillsamman, , inget krav att älska mig hela livet ut, älska mig så länge din kärlek är äkta och ren och passionen är levande , älska inte mig under "tvång", när du inte älskar mig längre, släpp min hand, det är helt okej, det är inget misslyckande, misslyckande är om du skulle stanna kvar och känna dig tvugen att älska mig, tvång att kyssa mig, tvungen att dela säng med mig samtidigt som du drömmer om ett bättre liv, DET om något är ett misslyckande, jag vill inte äga någon , och vill inte bli ägd i "kärlekens namn",!
NEJ tack säger jag, jag går hellre en vägskäl med dig så länge som vi båda vill dela vägen tillsamman, , inget krav att älska mig hela livet ut, älska mig så länge din kärlek är äkta och ren och passionen är levande , älska inte mig under "tvång", när du inte älskar mig längre, släpp min hand, det är helt okej, det är inget misslyckande, misslyckande är om du skulle stanna kvar och känna dig tvugen att älska mig, tvång att kyssa mig, tvungen att dela säng med mig samtidigt som du drömmer om ett bättre liv, DET om något är ett misslyckande, jag vill inte äga någon , och vill inte bli ägd i "kärlekens namn",!
SÅ bra skrivet! Jag håller helt med dig. Man behöver inte se det som ett misslyckande att man väljer att gå skilda vägar. Sånt är livet. Vi möter människor och vissa följer oss för alltid medan andra försvinner längst vägen. Försök hylla det fina som en gång fanns och se det som en lärdom i livet. För vi lär oss alltid nya saker tillsammans med nya människor :)