egosworld.blogg.se

Allt blir så påtagligt när jag skriver detta, blir sorgsen men det är samtidigt ett ämne vi människor (SPECIELLT JAG) undviker då jag är alldeles för känslig när det gäller döden, vi vill inte veta av det trots att någon varje dag förlorar någon, trots att vi VET att ingen av oss kommer ut levande, vi tror att vi sätter våra liv i händerna på döden om vi talar högt om den, pratar vi inte om det så kanske dt aldrig händer, tänker man, , oxå drf blir det som jättechock varje gång någon dör, det är sån tomhet, så slutgiltig, att aldrig mera återvända, inte fysiskt iaf, och inte i samma kropp, inte samma medvetande, våra barn är inte längre våra barn om vi nu skulle säga att man "återföds", så slutet är verkligen slutet. , inte så konstigt heller att det blir sån chock varje gång, ingen har liksom hunnit förberedda sg, man vill alrig göra sig redo för nått sånt  men det är en del av livet, säger dem visa!  

Nu gick jag så långt att jag nu tog hem försäkringsbolaget och dealade lite med min livförsäkring efter mig,  han måste ju få nått "ordentlig" som väntar han när han blir 18år utan supportsystem, hoppas det aldrig händer men det är det som skrämmer mig mest, så jag behövde få det gjort, men det var ändå skönt att göra vissa vissa saker, förberedda sig praktiskt.. ta reda på hur och vem som skulle kämpa för hans rätt att vara i rätta händer. Henrik skulle vara den personen, han planerar själv hur han kan ändra sitt arbeta, sitt schema, sitt liv när och OM nått skulle händer mig, om jag tex finns men blir svår sjuk eller att jag tappar förståndet , ni vet, att man kämpar som ensam vuxen person i ett barns liv utan någon familj och släkt osv nära till hands att luta mot om mna ibland skulle behöva det,   vilket innebär att jag inte ens har "råd" att bli svår sjuk/sängliggande eller bara få hjälp av när saker och ting blir bara för mkt att bära om det skulle bli för mkt någon gång, man vet liksom inte, hur mkt en enda person orka bära och HUR LÄNGE, drf har jag svårt att ta till mig när folk säger att dem tycker man är grym som klarar allt själv, inte just "utan partner", men utan någon nära anhörig alls egentligen, när det kommer till att bara bolla med sin egen mor om något oroar en gällande barnet, bara som när sonen opererades när han var 1år, att få gå runt och bära det själv, inta bolla med någon eller ringa nån nära anhörig som stöttar en, , för jag ringer inte vänner och bollar om sånt, utan då litar jag på att jag är starkast och ingen av "vänner" riktigt kan hjälpa mig iaf, då vill jag helst ha  en mor,  eller syster, nära kusin, eller till å med barnets pappa, dem flesta som lämnar en relation har ju ändå den  möjligheten att ha personer som snabbt skulle rycka in om nått händer mamman eller om mamman skulle behöva extra hand,  så det handlar verkligen inte om att hylla eller lyfta några "ensamstående", skulle det bara handla om ensamstående med varannan vecka  samtidigt som jag har släkt och familj så hade jag ägt total haha, hur svårt kan det vara, att vara mamma varannan vecka och samtidigt ha stöd med uppfostran , då hade jag  varit morsa med dubbel ork och energi liksom, så det handlar inte om ensamstående fall,, utan mer om att vara ensam person med stort ansvar  utan anhöriga nära att ibland genom livet luta sig emot, få stöd ifrån eller bara tips och råd,  för detta behöver dem flesta jag känner med barn, till och med dem som har partner så behöver dem mormors hjälp när dem är sjuka, eller någon syster som kan rycka in och hämta på dagis osv för man ska på ett möte eller vad som helst, allt detta bär jag själv när det kommer till att vara ansvarig vuxen i hans liv, , det är då  inte så konstigt om det till slut faller och man går in i nån jävla vägg och klarar helt enkelt inte av att bära mer, det är väl min största rädsla men oxå det som motiverar mig att orka en dag till och en dag i taget, , jag uteslutar inte att det skulle kanske inträffa och jag vet att jag är i riskzon för detta bakslag, också därför tänker jag mkt på detta med mitt välmående, , att jag har en inre ro och "stabil psyke" för att kunna möta dem dagliga motgångar som jag måste lära  bära själv, ,, , jag måste se till att JAG mår bra på MITT sätt så att jag skall kunna ta hand om en annan person som bara har mig, han har ingen mormor, morfar, moster, farfar, kusiner, you name it, skulle jag flytta till hemlandet imorgon skulle han ha en hel stad med släktingar som , men HÄR och nu så är läget som det är , jag är ensam släkting och drf min största noja är dagen då allt skulle falla och jag inte skulle kunna ta mig upp från sängen för att luften helt enkelt  har gått ur  min kropp,, skulle jag bli så utmattad och  låta mig själv falla så skulle jag tyvärr falla så hårt och jag skulle säkert inte kunna ta mig upp, drf är jag vääääldigt mån om att mitt psyke fungerar som den ska,  jag hade ALDRIG klarat den här resan såhär lånt om jag inte la mycket tid på att möta mig själv och mina svårigheter , speciellt det  mentala, , den får  helt enkelt ej svika mig för då är det kört för mig, min förmåga att manipulera mitt psyke att orka lite mer har varit min riktiga räddare  , ta mig på ordet.., ,,

Så med det i H.enriks åtanke och hur H.enrik ändå vet om min utsatthet så planerar han mkt hur han kan jobba hemifrån, ändra arbetstider, planera så han kan ha ett barn i sitt liv om det skulle komma att behövas, och det är jag evig tacksam för som ni säkert förstår även om jag hoppas varje dag att det aldrig skall behövas, han har såhär lånt varit GULD,  jag vet inte hur han är imorgon men i 11år har han varit min klippa, min bästa vän . SÅ När H.enrik hörde allla mina planer och förberedelse började han bli en aning orolig  , han tror att jag har gått in i nått mörkt nu i mitt huvud och att jag har tankar som jag inte delar ,, hahaha,  så är det ju såååklart inte, men jag förstår hans oro när jag ställer hundra frågor om döden efter döden, kring döden, mina önskningar kring begravning,  och personer jag efterlämnar. och bara saken, vill jag bli till aska eller ruttna i en grav ?  den saken är fortfarande svårt , jag skulle vilja bli uppstoppad lik så jag kan leva vidare vacker som en konstverk på någon galeria där folk kan komma och beundra dödens verk  :o ,  , men hur bra är det inte att försöka förbereda sig lite  , jag är lååååångt ifrån färdig med mina önskningar och men det är bra att jag vågar ta tag i detta med små steg... ?  Som tex, vilken låt skulle ni vilja ha på begravningen ? Vet ni ens detta ??